Sanningen om Sanningen, Mörk och Ljus Energi samt Det Törstiga Egot

Rubriken är redan för mycket och för lite. Om jag förklarar mig abstraheras jag bara mer. Verkligheten inpressad i en burk. Det är ändå skönt. Barnet i burken säger; det törstiga och hungriga Egot är samma som den mörka energi forskare och rymdfantaster diskuterar; motsatsen till kärlek, den separerande kraften i universum. Mänskligt? Varför säger vi att något är mänskligt så fort det är lagom destruktivt? Varken perfektion eller massmord är tydligen mänskligt. Och kärlek; den enande kraften; gravitationen; är det som sammanför det mänskliga med det gudomliga. Och när gud blåser genom våra kroppar känner vi oss levande.

Hur kan vi lyckas att hålla oss ständigt berusade? Tacksam för tips.

Lögner klädda i klichéer och floskler har blivit en vana som har gjort öppen, oskuldsfull sanning till en chockerande raritet som kräver barnsligt mod för att leva i. Integriteten att välja att hellre inget säga är inte ens det ett förstahandsval när alla förväntar sig en passande gatuteater. Livet är inte en fest; det är en maskerad och blir lätt en bortkastad lek med bara några få meningsfulla ögonblick. Detta är vad som förväntas och vi är alla duktiga, lydiga, självuppfyllande profetior.

Vad är Sanningen? På ett ytligt plan kan den delas in i objektiv och subjektiv sanning men jag tycker det känns fel. Om det var alltför länge sedan du hade huvudvärk, ett obestämt obehag i magen eller kände dig förvirrad är att googla/wikipedia "sanning" ett fint råd. 

Sanning för mig är att släppa taget, ta av sig masken och bara vara - våga vara och dela - ett sårbart, öppet osäkrat hjärta (ja, jag har inspirerats av Browns TED-talk)...men om jag skulle svara på frågan om 30 år kommer jag säkert ha ett klokare svar. 

Och just detta; livets rörelse skapad av balansgången mellan mörk och "vanlig" energi, är den tumultiska urkraft som skapar de livsförutsättningar vi lever i. Just nu. Nu när något som kan kallas nu finns; separerat från då och sen. Så kommer det inte alltid vara; en mening som auto-demonstrerar språkets ofullkomlighet. Och mänsklighet?

Hur hänger detta högtravande trams samman med min praktik? Kanske är det också en mask. En mask jag utmanar Er alla att lyfta på...