Tacksamt icke-förväl

Jag tänkte egentligen skriva förrförra veckan, för det var sista veckan och jag ville avsluta praktiken med att tacka.

Tacka för vadå?

Friheten, förtroendet och ömheten.

Beskyddet, generositeten och öppenheten.

Värmen, familjäriteten och ärligheten.

Accepterandet, lekandet och närandet.

Johan och Victor, samarbetande pappa och son, har tagit hand om mig allra mest. De är egentligen inte så lika (tycker jag) men gemensamt har de en utstrålning av naturlig, äkta värme och omtanke. Kärleksfull karisma i två personliga uttryck. 

Johan har inte bara på ett direkt plan gett mig stöd, omtanke, förtroende och skapande frihet vilket har tagit sig i uttryck av arbetet med Familjeveckan och terapi med en "egen" patient över en tid. Han har framförallt indirekt gett mig hoppet om att jag kan trivas med att arbeta som psykolog en dag och att värme och äkthet inte behöver vara separerade från yrke och karriär.

Victor har gjort arbetet i receptionen så mycket roligare. Att ha någon att dela jobbiga samtal, förvirrande minnesluckor och lite om livet utanför mottagningen med gör skillnad mellan natt och dag. Och Familjeterapeuterna kommer nog aldrig hitta en så smart, charmig, omtänksam och mångkunnig receptionist igen. Tyvärr. Men låt inte det stoppa dig från att ge dig ut på dina egna äventyr!

Susanne har hållit min andliga hand. Utan henne hade terapirummen varit utan belysning. Vem är jag, vem är min patient och vad gör vi? Frågorna hade kanske inte ens ställts tydligt. Att få guidning genom de känslor som rörs upp i terapin av en tveklöst mycket intelligent psykolog har varit mer än jag vågat använda mig av till fullo ibland men utan det hade jag inte ens hittat hem efter utmattande dagar.

Mimi har som ingen annan lyckats få med mig på parterapi. Att se henne i arbete har fyllt många anteckningsblock med tips och tankar. Den praktiska erfarenheten har varit djupast meningsfull och utan Mimi hade det inte funnits mycket substans att integrera till teoretiska luftslott.

Det finns många fler som arbetar på Själbodgatan som givit mig av sin tid och energi och jag är rörd och tacksam för allt Ni gett. 

Familjeterapeuterna är en frodig plats.

Och jag fick vara med.

Tack!