Vilda, gömda matskatter

Pröva kvastpiggsvinet!

God mat behöver inte vara tillkrånglad. Löksoppan uppfanns inte av någon kändiskock. Inte heller äppelpajen.

I en ny bok uppmärksammas nu att avlägsna folkslag i tropiska skogar eller frusna polarlandskap sitter på en skattkammare av hälsosamma, näringsrika livsmedel - många med extraordinära egenskaper. Indigenous People's Food Systems släpps av FAO och McGill universitets Centre for Indigenous People's Nutrition and Environment (CINE).

"Den här boken visar den oerhörda kunskap som finns bland ursprungsbefolkningar i många olika ekosystem, och mångfalden i deras matresurser," säger Barbara Burlingame, expert på FAO:s livsmedels- och nutritionsenhet.

Hotad kunskap

Den dåliga nyheten är att "vilda" livsmiljöer krymper på grund av ekonomisk press, samtidigt som globaliseringen likriktar vårt sätt att leva. Det leder till att dessa inhemska livsmedel snabbt försvinner, tillsammans med de matvanor som en gång höll ursprungsbefolkningar friska och krya.

Inte desto mindre kan Karenfolket i Sanephong, nära gränsen mot Myanmar i Thailand, välja mellan 387 ätliga arter. Bland dessa finns vaxpumpa, jackfrukt och skogsöra. I det lokala köket finns många läckra specialiteter som kan vara svåra att hitta på din stamkrog, som till exempel bandad oxgroda och kvastpiggsvin.

Naturen har helt klart varit generös mot Karenfolket, som kan njuta av 208 sorters grönsaker och 62 olika sorters frukt. Men till och med i torra områden som det där Kenyas Maasaifolk lever finns 35 olika örter, bladgrönsaker och vilda frukter. Inuiterna i Baffinbukten, i det kalla norra Kanada, kan skryta med 79 olika livsmedel från naturen, bland annat vildren och vikare.

Fyra grödor

Denna rikedom kan jämföras med de betydligt mer begränsade matvanorna vi ser i de industrialiserade länderna i väst. Idag är de nästan helt beroende av endast fyra kommersiella grödor - vete, ris, majs och soja - som ofta äts som industribearbetad mat eller, genom djurfoder, som kött. Kanske än mer oroande är att FAO beräknar att omkring tre fjärdedelar av den genetiska mångfalden som en gång fanns bland jordbruksgrödor har gått förlorade under det senaste århundradet.

Traditionella livsmedel smakar inte bara ofta bra utan brukar också innehålla väldigt höga nivåer av spårämnen. I Mand, en by på den mikronesiska ön Pohnpei, finns Utin Llap, en av 26 lokala banansorter, som innehåller höga halter betakaroten - mer effektivt mot A-vitaminbrist än någon apoteksprodukt.

I boken redovisas en studie av 12 ursprungsbefolkningar och hur stor del av deras energi- och näringsintag som kom från traditionella livsmedel. Hos Awajun i Peru, där fetma knappt finns, var siffran 93 %. Hos byborna i Mand, där en rad kostrelaterade hälsoproblem nu uppstått, var samma siffra 27 %.

Växande trend?

"Övergången från traditionell föda till kommersiella halvfabrikat följs ofta av en ökning av kostrelaterade sjukdomar som fetma, diabetes och högt blodtryck," berättar Burlingame.

Därför är det viktigt att bevara dessa resurser, inte bara för ursprungsbefolkningarna själva utan också som ett viktigt förråd av biologisk mångfald för resten av världen. Ett första steg, säger Burlingame, är att forska mer för att bättre förstå den näringsmässiga betydelsen av dessa livsmedel. Ett andra steg är att hjälpa ursprungsbefolkningarna att hitta större marknader, både lokalt och längre bort, inte bara för livsmedlen de framställer utan också för de medicinalväxter de ofta har rikligt av.

En del av detta kanske händer redan idag. Bland inuiterna, där man under de senaste decennierna fått smak för fryst pizza, spaghetti och kolsyrad läsk, fick man för tio år sedan bara 31 % av sin energi från traditionella matkällor. Men 2006 hade den siffran ökat till 41 %, vilket tyder på början till en återgång till traditionen.

Kanske kan du inom kort beställa oxgroda eller jackfrukt på din favoritkrog?

Indigenous Peoples' Food Systems finns till salu genom FAO:s publikationskatalog online

Läs mer:

FAO:s avdelning för nutrition och konsumentskydd