Det strategiska fordonsforskningsprogrammet, FFI, är en förebild för framtida FoU-satsningar

Innovation är det nya svarta i den våg av nyindustrialisering som drar fram över västvärlden. Det är genom innovation som vi ska skapa framtida och långsiktigt hållbar tillväxt.

Nyligen har regeringen inrättat ett innovationsråd, en industrikansler blev en kvartett av rådgivare och i höst ska arbetet med en ny forskningspolitisk proposition intensifieras. Närings- och innovationsminister Mikael Damberg och ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, kommer att ha nyckelroller i arbetet med de framtida svenska forskningsinriktningar och innovationsområden som kommer att presenteras i forskningspropositionen.

Programmet för Fordonsstrategisk Forskning och Innovation, FFI, rullade ut våren 2009 som en konsekvens av den då eskalerande bilkrisen. Syftet var - och är alltjämt - att genom forsknings- och innovationssamarbeten inom klimat, miljö och säkerhet bygga framtida konkurrenskraft för svensk fordonsindustri.

Visionerna om noll döda eller svårt skadade i trafiken, Nollvisionen, och fossiloberoende fordonsflotta 2030 och ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050, FFF, är båda viktiga förtecken tillsammans med en genomgående hållbarhetstanke. Det är en tydlig målbild och fördel för forskning och utveckling inom svensk fordonsindustri.

Det var dåvarande näringsminister Maud Olofsson som initierade FFI och forskningsprogrammet har sedan förvaltats av Annie Lööf och nu av Mikael Damberg. Till grund för Maud Olofssons beslut låg den utredning som landets främsta nationalekonomer i det finanspolitiska rådet då gjorde. Utredningen fastlog att fordonstillverkning är en av tre strategiska industrinäringar i Sverige. De andra är telekom och läkemedel med det gemensamma att alla tre är innovations- och teknikdrivande samt svarar för betydande exportinkomster, det vill säga genom innovationskraft skapas jobb och tillväxt.

Dock skiljer sig fordonsindustrin från de andra genom sin storhet sett till omsättning och antalet anställda, direkt och indirekt. Utökar man dessutom begreppet till transportmedel är fordons- och transportmedelstillverkning lokomotivet för den svenska teknik- och verkstadsindustrin. Många rön, såväl tekniska som produktionstekniska, omsätts i andra branscher – från kvalitetssäkrande och effektiviserande lean inom sjukvården till elsystem i satelliter.

Statens årliga insats i FFI är drygt 400 miljoner kronor medan den deltagande industrin ska satsa minst motsvarande, helst mer. Akademin har sin forskarkraft som insats.

Totalbudgeten är hittills 6,509 miljarder kronor varav 2,895 miljarder är statlig finansiering och 3,614 miljarder är medfinansiering från deltagarna. AB Volvo enskilt störst sett till total insats i projektbudgeten, medan akademin är enskilt största mottagare av de statliga medlen.

Resultatet av denna gemensamma strategiska FoU-satsning har inte låtit vänta på sig:

Genom åren har 647 FFI-projekt beviljats varav 385 är avslutade

105 doktorsexamina, 119 licentiatexamina och 685 examensarbeten är resultatet hittills av FFI

362 projekt har ökat kompetens inom området

558 artiklar i vetenskapliga tidskrifter har genererats genom FFI-projekt.

61 resultat från avslutade FFI-projekt har använts i utredningar, regelverk, tillståndsärenden och politiska beslut

266 resultat från avslutade FFI-projekt har överförts till andra avancerade projekt, 212 har överförts till produktutvecklingsprojekt och 84 har introducerats på marknaden!

Ett antal patentansökningar har skickats in samtidigt som jobbskapande up-startsföretag bildats kring dem i syfte att kommersialisera innovationen

Totalt har över 500 olika parter deltagit.

Naturligtvis finns det utmaningar för forskningsprogram som FFI. En sådan är den ökande andelen mjukvara i form av både IT och teknikutvecklingskraft, sådant som är svårt att slå mynt av efter avslutat forskningsprojekt.

Ett annat område är att engagera fler små och medelstora företag, SME, inom framför allt leverantörsindustrin i forsknings- och utvecklingsprojekten.

Ett tredje är skapa samarbetsprojekt kring nya produkter, system eller lösningar, som kan ligga till grund för nya företag. En indirekt fråga är då frågan om extern finansiering och riskkapital.

En fjärde är ett bättre kunskapsöverförande till andra branscher inom material, teknik och produktionsteknik.

Sammantaget måste strategiska fordonsforskningsprogrammet ses som en framgång för de deltagande parterna – staten, fordonsindustrin och akademin. Med den erfarenhet som finns går det att bygga vidare på skolexemplet FFI och även överväga att implementera samarbetsformerna i andra, strategiskt viktiga, branscher för att stärka deras innovationskraft.

Fredrik Sidahl