Utan externt kapital kan SME-företag som satsar på utveckling hamna i "dödens dal"

Under de senaste 3-4 åren har jag utifrån styrelseuppdrag samt i ett nätverk av företag, alla leverantörer till fordonsindustrin, fått stifta bekantskap med möjligheterna att finansiera både nystartade och växande företag i Sverige.

Först en viktig sak. Alla som skall arbeta med, hjälpa, stötta, samarbeta med eller fatta politiska beslut som rör företag i fordonsindustrin måste sätta sig in i branschens villkor. Över 80 % av den generiska tekniken inom fordonsindustrin kommer från leverantörer. Det betyder att för många leverantörer, särskilt de som är ”Tier-1”, d.v.s. levererar direkt till fordonstillverkaren, startar projektet med ett utvecklingsuppdrag. Ett sådant tar i regel flera år att genomföra.

Första leverans av systemet eller komponenten sker alltså efter flera år. Fordonstillverkaren kräver oftast att få betala utvecklingskostnaden när produktionen kommer i gång och inte sällan som del av artikelpriset över produktens livstid, ofta sju-åtta år. Företag med en svag finansiering får antingen ställa krav på förskotts-betalning eller avstå från projektet till någon konkurrent. Lägg därtill att många inom fordonsindustrin tillämpar mycket långa kredittider.

Hur ser då företagens möjligheter till finansiering ut? Om vi antar att entreprenören, uppfinnaren, etc. har en produktidé och en affärsidé som verkar bära, finns det i början av resan en rad möjligheter att få olika typer av stöd. Om projektet innebär ett forsknings- eller utvecklingsprojekt finns det strategiska fordonsforskningsprogrammet FFI, ett samfinansierat forskningsprogram inom fordonsindustrin, eller något av Vinnovas program. ALMI kan ge olika typer av lån vid start av företag eller förberedande förstudier. Tillväxtverket har också olika typer av stöd i inledningsfasen och även på regional nivå finns t.ex. konsultcheckar.

Efter att tekniken utvecklats tillräckligt långt börjar företaget att marknadsföra produkten, oftast en omfattande process, särskilt om det rör sig om ny teknik. När det första skarpa kundprojektet kommer går företaget in i en kritisk fas. Det gäller ju att lyckas med projektet och ta det fram till serietillverkning. Och det gäller att klara finansieringen. Kostnaderna ökar dramatiskt för utveckling, för rekrytering av de resurser man behöver, för att klara kundens krav på kvalitetscertifieringar, för projektmöten, tester, provningar, etc. Företaget växer och kapitalbehovet ökar drastiskt, från miljoner vid starten till tiotals miljoner i första tillväxtfasen.

Vilka möjligheter till finansiering finns för entreprenörerna med ett företag i fordonsindustrin i början av den första tillväxtfasen? Om entreprenören själv sitter på en förmögenhet är det inget problem, men det brukar sällan vara fallet. Affärsänglar och privata investerare av olika slag är en tillgång, men kapitalbehovets storlek kan vara en begränsning. ALMI har olika låneformer, men går i regel inte in utan en finansiell partner, t.ex. en bank. Affärsbankerna är dock inte med på det här stadiet. Private Equity fonderna blir intresserade i senare skeden. Återstår det statliga investeringskapitalet, främst genom Industrifonden, ALMI Invest och Fouriertransform, särskilt om det är ett projekt med lite högre risk. För en leverantör till fordonsindustrin återstår egentligen bara Fouriertransform, företaget som kom till som en del av 28-miljarders paketet 2008.

Nu är det i regel bråttom. Med en svag balansräkning och ett uruselt eller inget kassaflöde är det lätt att hamna på obestånd. Vi är nu i vad som brukar kallas ”Dödens dal”. Intäkterna dröjer, kapitalbehovet ökar drastiskt och finansiärerna blir allt färre.

I vårt nätverk i Trollhättan har vi just nu ett företag som kämpar för att hitta riskkapital till en teknik som marknaden uppenbarligen ser som mycket intressant, men där tiden i ”dödens dal” kan bli för lång.

En ny svensk regering har för femte gången utrett hur statens egna investmentbolag skall organiseras och vad man skall fokusera på. Mitt råd är oavsett och stick i stäv med vad utredaren Hans Rystad föreslagit i sin rapport: Ge investmentbolagen arbetsro och förändra inte uppdrag och fokusområden kortsiktigt, det skapar bara osäkerhet på marknaden. Ni riskerar att döda växande företag med ny teknik och därmed också de jobb ni säger er värna om.

Svenåke Berglie