Fotografiska presenterar: Robert Frank

Robert Frank
Photographs from the Collections of Fotomuseum Winterthur and Fotostiftung Schweiz, Switzerland.
6 mars - 18 maj

Efter att ha rest runt och fotograferat i USA under närmare två år valde Robert Frank ut 83 bilder till boken ”The Americans”. Boken som kom ut i USA 1959 är en motreaktion till medias ytliga bild av det amerikanska samhället. Kritiken var förödande. Tidningarna beskrev arbetet som en sorglig dikt av en mycket sjuk människa. Robert Frank hade gjort en av tidernas mest inflytelserika fotoböcker. 

Den schweiziske fotografen Robert Frank är otvivelaktigt en av världens mest betydelsefulla fotografer. I över sextio har han ifrågasatt och utmanat gränserna inom fotografi och film. Hans konstnärskap har influerat både fotografer, filmare och konstnärer. 1996 tilldelades Robert Frank Hasselbladspriset.

Robert Frank motarbetades till en början, när han väl fick ett erkännande för sitt arbete hade han redan övergått till rörlig film och blev snart en förebild bland unga filmskapare. Bland annat med debutfilmen Pull my Daisy och den omtalade dokumentären Cocksucker blues om Rolling Stones. Med den självbiografiska boken The Lines of My Hand från 1972 återgick Robert Frank till den fotografiska bilden. Han arbetade experimentellt och personligt med bildsekvenser i kombination med ord, gränsen mellan privatliv och konstnärskap suddades ut. 

I slutet av fyrtiotalet flyttade Robert Frank till USA. Ett land med möjligheter och utmaningar. De första åren i USA var han positivt inställd till det amerikanska samhället och dess kultur. Han tog ofta långa promenader i New York och fotograferade händelser och situationer som han stötte på. När han konfronterades med den amerikanska livsstilen ändrade han efterhand uppfattning. Han beskrev samhället som en dyster och ensam plats, ett synsätt som blev väldigt tydligt i hans bilder.

The Americans
1954 ansökte Robert Frank om ett stipendium hos John Simon Guggenheim Memorial Foundation med ett förslag att dokumentera den amerikanska medborgarens vardag. Fotograferna Walker Evans och Edward Steichen skrev referenser och Frank fick stipendiet, köpte en begagnad Ford och gav sig iväg i juni 1955. Det blev en tuff resa, han blev bland annat arresterad ett par gånger misstänkt för att vara kommunist. Intuitivt fotograferade han det som fångade hans uppmärksamhet. Innehållet var viktigare än formen. Robert Frank pratade ytterst sällan med dem han fotograferar. Han knäppte av och gick vidare. Men bilderna kom inte till av en slump, han var medveten om var han befann sig och vad han ville fånga. Under resan tog Robert Frank ungefär 27 000 bilder. Efter en grovgallring på ett tusental bilder valde han till sist ut 83 bilder. Det blev ”The Americans”, kanske 1900-talets mest inflytelserika fotobok.

Boken gavs först ut i november 1958 på franska (Les Américains) med en omslagsillustration av Saul Steinberg och texter av bland andra Simone de Beauvoir, William Faulkner, Henry Miller och John Steinbeck. I januari 1959 kom den amerikanska versionen, nu med en inledningstext av Jack Kerouac. Robert Frank gav en ny bild av det amerikanska samhället utifrån en främlings perspektiv. Avsikten var inte att göra en politisk bok, men bilderna som bland annat skildrar segregation, utsatthet och ensamhet och ifrågasätter ett samhälle med framtidstro och materiell välfärd ställer frågor som blir politiska. Den amerikanska befolkningen fick se verklighetens Amerika. "Vad som beskrivs måste beskrivas, men hans sätt att fotografera bidrog till att bilderna blev svåra att förstå och acceptera", menade John Szarkowski som var chef för den fotografiska avdelningen på Museum of Modern Art (MoMA i New York) 1962-1991. Recensionerna var allt annat än positiva. Det förekom ord som vänstervriden, ondskefull, pervers och antiamerikansk. Robert Frank konstaterade: - Jag är inte sårad, snarare besviken, men glad att mitt arbete blev publicerat.

Från fotografi till film
I slutet av sextiotalet började allt fler att uppmärksamma relevansen i Franks bilder av sitt nya hemland. Men då hade Frank redan gått över till det rörliga mediet. ”Jag är inte längre en betraktare som vänder sig om efter ett klick. Istället försöker jag återge det som jag såg, vad jag hörde och vad jag kände. Det finns inget avgörande ögonblick, det måste jag skapa själv.”
Hans första film Pull my Daisy (1959) som baseras på ett manuskript av Jack Kerouac blev en milstolpe för unga filmskapare. Filmen spelades in med en 16 mm filmkamera och ses som ett mästerverk i improvisation. Men filmen är noggrant regisserad och repeterad efter ett tydligt manus. Det blev den första av ett tjugofemtal filmer. Hans mest kända film är utan tvekan Cocksucker blues. En dokumentär som spelades in under Rolling Stones Amerika-turné 1972 och som ocensurerat visar sex, droger och Rock’n Roll. Parallellt med filminspelningen tar också Frank bilderna till bandets skiva Exile on Main Street.

1970 flyttar Robert Frank till Mabou, Nova Scotia, med sin andra hustru, konstnären June Leaf, Han börjar att fotografer igen med sin gamla Leica, men också med en billig polaroidkamera. Enstaka bilder ersätts med serier, tejpade bilder, bilder med handskrivna ord som beskriver vad han känner inombords. Ingen hade tidigare så smärtsamt använt den fotografiska ytan för att skildra sina personliga känslor. Robert Frank har drabbats av flera personliga tragedier. 1974 omkom hans dotter Andrea i en flygolycka i Guatemala. Året innan hade hans vän fotografen Danny Seymour försvunnit och förklarats som död. Hans son Pablo diagnostiserades med schizofreni i början av sjuttiotalet och dog 1994 på en psykiatrisk klinik i Pennsylvania. Händelserna påverkade Robert Franks arbete som blir plågsamt personliga. I boken The Lines of My Hand från 1972 kan man tydligt se utvecklingen i Robert Franks konstnärskap, inte minst i den omarbetade utgåvan från 1989. Det är en på många sätt sorglig bok som sammanfattar 25 år av Robert Franks konstnärskap. Med egna ord berättar han varifrån han kommer och hur han kom dit han är idag.

”I have come home and I’m looking through the window. Outside it’s snowing, no waves at all. The beach is white, the fence posts are grey. I am looking into a world now gone forever. Thinking of a time that will never return. A book of photographs is looking at me. Twenty-five years of looking for the right road. Post cards from everywhere. If there are any answers I have lost them.”

Curator: Martin Gasser

Om Robert Frank
Robert Frank föddes i Zürich 1924 och växte upp i en välbärgad judisk familj. Han intresserade sig tidigt för fotografi och fick sin träning som fotograf genom att arbeta vid ansedda fotostudior i Zurich och Basel under krigsåren. 1946 gjorde hans sin första fotobok, en handgjord bok med titeln 40 photos. Året därpå emigrerade familjen till USA och New York. Han träffade den legendariske formgivaren Alexey Brodovitch som anställde honom på Harper’s Bazaar. Men Robert Frank visade sig vara ointresserad av kommersiell fotografi och slutade efter en kort tid. Mellan 1949 och 1953 gjorde Robert Frank flera resor till Sydamerika och Europa.1950 träffade han fotografen Edward Steichen som fick med Robert Frank i grupputställningen 51 American Photographers på Museum of Modern Art. Samma år gifte han sig med Mary Lockspeiser som han fick två barn med, Andrea och Pablo. Steichen, senare Director of Photography vid MoMA, presenterade Franks bilder i boken Post-War European Photography (1955) och i den kanske mest kända utställningen The Family Man (1955). 1996 tilldelas Robert Frank Hasselbladpriset. Med motiveringen:

"Robert Frank är en av vår tids främsta bildskapare. Han har bidragit till en förnyelse inom såväl dokumentärfotografin som den ‘oberoende amerikanska filmkonsten’. Utgående från 30-talskonstens sakliga realism har han med konsekvens och envetenhet utvecklat sin egenart, oavsett medium, i sin väg att söka sanningen. Hans bilder har haft avgörande påverkan på generationer av fotografer, målare, filmskapare, kritiker och författare.”