Ny förvaltningslag öppnar möjlighet att ifrågasätta och domstolspröva långsam handläggning

Regeringen överlämnade den 11 april 2017 en proposition till riksdagen med förslag till en ny förvaltningslag. Syftet med den nya lagen är att ställa ökade krav på effektivitet i förvaltningsprocessen och att stärka den enskildas rättssäkerhet i kontakt med myndigheter. Lagförslaget innehåller bland annat införande av en så kallad dröjsmålstalan som innebär att en enskild kan kräva ett beslut i sitt ärende i första instans om handläggningstiden har överstigit sex månader. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

Förvaltningslagen har med tiden fått allt större betydelse i myndigheternas löpande arbete och i kontakten mellan myndigheter och enskilda. Idag är det dock över tre decennier sedan som några mer genomgripande ändringar i den nuvarande förvaltningslagen genomfördes. Mycket har hänt sedan dess. Regeringen har därför föreslagit att en helt ny lag ska ersätta förvaltningslagen från 1986. Den nya lagen innebär en modernisering och förenkling av språk och uppbyggnad samtidigt som en rad nya bestämmelser och rubriker införs.

I propositionen föreslås att om ett ärende som har inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans senast inom sex månader så får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Myndigheten ska då inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran. Ett beslut om avslag på en sådan begäran får överklagas till den domstol eller förvaltningsmyndighet som är behörig att pröva ärendet. Möjligheten för den enskilde att begära att ärendet avgörs kan enligt förslaget dock enbart utnyttjas vid ett (1) tillfälle och under handläggningens första instans. Det är således inte möjligt att begära att ett ärende ska avgöras när en förvaltningsmyndighet prövar ett överklagande i andra instans, t.ex. när en länsstyrelse handlägger ett ärende som har överklagats från en kommunal nämnd.

Regeringen föreslår vidare att myndigheterna, om det kan konstateras att ett ärendes avgörande kommer att försenas väsentligt, ska åläggas att underrätta varje enskild part samt lämna besked om skälen för förseningen. Syftet med regeln är främst att bidra till att en part får ökad förståelse för de omständigheter som medför att handläggningen drar ut på tiden.

Många remissinstanser menar att den nya lagen kommer leda till ökad arbetsbelastning för myndigheter och domstolar med följden att handläggningstiderna förlängs ytterligare samt att ärenden i vilka enskilda väljer att klaga på handläggningstiden kommer att behandlas med ”förtur” medan andra liknande ärenden blir liggande. Eftersom den enskilde endast kan föra talan om dröjsmål vid ett tillfälle i första instans under förutsättning att det har gått sex månader sedan ärendet inleddes bedömer regeringen dock att det inte finns fog för remissinstansernas farhågor att lagförslaget kommer att leda till väsentligt ökad arbetsbörda. Vidare är det enbart i ärenden som har inletts av enskild part som en talan om långsam handläggning kan föras. Detta innebär att ärenden som har inletts på initiativ av en myndighet, t.ex. tillsynsärenden, faller utanför.

Enskildas möjlighet att angripa långsam handläggning är idag i princip begränsat till att göra en anmälan hos JO eller JK, institutioner som inte har någon skyldighet att pröva en sådan anmälan. Det är således på tiden att det i den svenska rättsordningen införs regler som gör det möjligt att angripa oskäliga fördröjningar av handläggningen hos myndigheter. Inte minst är behovet av ett rättsmedel mot en långsam handläggning stort när det gäller beslut enligt plan- och bygglagen. Det har visserligen relativt nyligen införts ett antal tidsfrister i plan- och bygglagen, bl.a. när det gäller länsstyrelsers beslut att vid överprövning upphäva eller ändra en detaljplan och när länsstyrelser ska lämna planeringsbesked. Vidare har regler om undantag från kraven på bygglov införts för ett antal åtgärder. Dessa regler är dock inte tillräckliga för att underlätta bostadsbyggandet i landet. Eftersom den nya lagen är tillämplig på både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter kommer de nya reglerna kunna tillämpas i handläggningen enligt PBL och därigenom effektivisera byggprocessen. Detta är givetvis positivt. Begränsningarna som innebär att en talan om långsam handläggning inte ska kunna föras i andra instans samt att talan endast kan föras i ärenden som har inletts av en enskild part kan dock ifrågasättas, särskilt mot bakgrund av att lagförslaget syftar till att öka rättssäkerheten och motverka risken för kränkningar av Europakonventionen.

Har Du frågor om den nya förvaltningslagen? Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och partner Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Rebecka Magnusson, biträdande jurist Foyen Advokatfirma
rebecka.magnusson@foyen.se