Johanna växte upp med en mamma vars dåliga humör dominerade hela familjen. Syskonen hanterade ilskan på olika sätt, men Johanna blev extremt mån om att lugna och tillfredsställa sin mamma. Fast hon själv bara var ett barn fick hon ofta ta hand om sin lillasyster. Pappan ingrep sällan i utbrotten och var dessutom ofta borta på jobb.
– Det var som att familjen gick på äggskal för att mamma skulle må bra. Värst var att hon var så oförutsägbar, säger Johanna.
Johanna utvecklade en medberoende personlighet. Hon blev expert på att ha ”tentaklerna ute” känna av hur människor mådde, ta in alla känslor och vilja ha kontroll. Det gjorde henne väldigt spänd. Redan i tolvårsåldern kom alkoholen i livet.
– När jag var full kunde jag äntligen släppa mina problem och oron för mamma. Jag kände mig fri, säger Johanna.
Hon drack allt oftare, skolkade, ljög, sov hos kompisar. När hon fick en pojkvän med missbruksproblem tog hon som livsuppgift att försvara och förklara hans misstag, till och med inför rätten.
Drickandet fortsatte genom gymnasiet och ut i arbetslivet, där hon ofta fick sparken. Hon mådde sämre och sämre. När en chef påtalade problemet slog hon först ifrån sig.
Men en junidag för 13 år sedan gick hon in till chefen och sade att han hade rätt.
– Jag sjukskrevs, gick till Anonyma Alkoholister (AA), skrev in mig i öppenvården och i terapi. Alla undantryckta känslor kom upp. Beroenden och medberoenden handlar alltid i grunden om att man inte kan hantera sina känslor. Det känns som om jag grät i veckor, minns Johanna.
Läs hela Johannas berättelse på vår webbsida, där kan du även läsa mer om medberoende.