Västerländska medier blundar för sanningen

Under mer än 30 år har journalisten Khaled Abu Toameh hjälpt internationella journalister att bevaka den palestinska sidan av konflikten. Han hjälper dem att besöka och rapportera från platser som Gaza och Västbanken i Israel. 

– Vi har hundratals journalister som kommer till Israel för att rapportera härifrån, berättar Khaled Abu Toameh under seminariet "Opartiskhet, saklighet och Israel – om Mellanösterns enda demokrati i politik och medier” som europaparlamentarikern Lars Adaktussons kansli bjudit in till.
– Som journalist i Israel lever man i en fri demokrati. Vad gäller nyhetsrapporteringen förekommer inga trakasserier eller begränsningar av vår rapportering, fortsätter Toameh.
– Om du vill kan du i Israel skriva en antiisraelisk text och fortfarande fritt gå runt på Jerusalems gator. Genom mitt arbete har jag fått en unik inblick i hur internationella medier rapporterar från Israel.
– De flesta journalister har den förutfattade meningen att det finns en konflikt i Mellanöstern med en god och en ond sida. De goda är de fattiga och förtryckta palestinierna, medan de onda är israelerna eller judarna.
– Men det handlar inte om att vara pro-israelisk eller pro-palestinsk. Det handlar om att vara sanningsenlig och hålla sig till fakta. Det handlar också om att vara rättvis och balanserad i din rapportering, säger Toameh med eftertryck och slår ut med händerna inför de runt 130 besökarna.
– Det är inte fel att kritisera Israel eller den israeliska regeringens politik. Det har jag själv gjort många gånger. När jag gjorde det fick jag faktiskt ta emot internationella utmärkelser, säger Toameh och fortsätter:

Fick problem

– Problemen för mig uppstod när jag började rapportera om våldsamheter begångna av PLO och Hamas. Jag vill poängtera att jag inte tycker det är fel att vara pro-israelisk eller pro-palestinsk, men man måste lyfta fram båda sidor i beskrivningen av konflikten. Olyckligtvis vill inte alla mina kollegor det.
– Vi journalister har behandlat Israel orättvist och märkligt nog åsamkat palestinierna skada genom detta. Vår besatthet av Israel-frågan har nått rent naiva nivåer när en judisk soldat, som skriker på en palestinier vid en gränsövergång, är mer intressant i rapporteringen än när Hamas skjuter fem palestinier under samma dag.
– Mina kollegor fick information om övergrepp Hamas gjort, men ville inte rapportera något om det då det inte fanns någon anti-israelisk nyhetsvinkel. Det är aldrig intressant att rapportera om en arab som dödar en annan arab, säger Toameh med ett syrligt leende.
– Jag är en moderat arabisk muslim som tror på Israels rätt att existera. Mitt största brott är att jag hävdar att Israel är en demokrati. Därför kan jag inte längre föreläsa på platser som Celeste i London, Berkeley-universitetet i Kalifornien eller Concordia-universitetet i Edmonton i Kanada.
När Tomaeh förläste på universitetet i Michigan fick nio poliser eskortera honom för att han skulle kunna lämna området. Han är mer rädd när han föreläser i västerländska demokratier än när han befinner sig i krigszoner.
– Det som oroar mig är om det vi rapporterar verkligen är sant. Du som nyhetskonsument måste ställa dig frågan; vem är det som bestämmer vilken berättelse som publiceras eller sänds i nyheterna?
– Jag kan åka till en gränsövergång tio minuters bilväg norr om Jerusalem och intervjua några palestinier. De kommer att berätta hur hemska israelerna är och jag kan få fram en intressant berättelse om hur de blir förtryckta.
– Men om du istället ger mig ett tv-team för att åka till Ramallah på Västbanken eller ger mig tillåtelse att gräva i de palestinska myndigheternas arkiv, så skulle jag istället avslöja korruptionen där.

Stal stödpengar

– I mitten av 90-talet fick vi information om korruption i Yasir Arafats administration. Många palestinier klagade över den finansiella korruptionen. Jag förklarade för flera av mina västerländska kollegor att de palestinska myndigheterna faktiskt stal amerikanskt stödpengar. När de fick höra om detta frågade de mig om jag var sponsrad av den judiska lobbyn och stod på deras lönelista.
– Jag svarade att jag bara rapporterade det palestinier själva sagt om korruptionen inom PLO. Men de tyckte inte det var någon bra nyhet. Det lät mer som judisk propaganda.
– Ändå var just korruptionen den grundläggande orsaken till att Hamas vann valet längre fram. De vann över PLO genom att lyfta fram att de ville ha politisk förändring och reformer.
– När vi inom media inte rapporterade om korruptionen sattes inte de palestinska myndigheterna under press och man blev aldrig transparenta i sin maktutövning. Det är möjligt att Hamas inte hade kommit till makten om internationella medier utövat tryck på PLO.
– Det ironiska är att efter att fredsprocessen under Oslo-överläggningarna förberedde sig Arafat och PLO aldrig för att skapa fred eller kompromissa. Tvärtom.
– Till skillnad från fredsbudskapet som förmedlades i engelskspråkiga medier spred man ett annat budskap i arabiska TV-kanaler och moskéer. Där sa man tydligt att om inte palestinierna skulle få det man ville ha av Israel, så skulle det bli en andra intifada och kanske till och med jihad.
– Jag blev därför inte förvånad när den andra intifadan bröt ut i september 2000. Kollegor frågade hur detta kunde hända? Hur kunde israelerna mördas av en tusentals palestinier i en lynchmobb när fredsprocessen pågått i sju, åtta år dessförinnan?
– Jag förklarade för dem att indoktrineringen som pågått länge till slut blommat ut i våldsamheter och att de själva valt att inte rapportera om detta eftersom de varit så upptagna av euforiska känslor av den pågående fredsprocessen.
– Att media hela tiden ser konflikten ur en enda synvinkel gör bara palestinierna en otjänst. Om vi som journalister inte är uppmärksamma på det som verkligen händer i Israel-palestina, så kommer inte vanliga mediekonsumenter att få reda på sanningen, framhåller Khaled Abu Toameh avslutningsvis.
LARS LILJESVÄRD

OBS! ARTIKELN FINNS ÄVEN ATT LÄSA OCH DELA TILL SOCIALA MEDIER PÅ: 

http://www.inblick.se/nyheter/2017/02/09/vasterlandska-medier-blundar-for-sanningen

Om Khaled Abu Toameh

Khaled Abu Toameh är journalist sedan mer än 30 år. Han har arbetat som tv-producent och har hjälpt internationella journalister att besöka platser i Gaza, Västbanken och andra platser i Israel. Toameh räknar sig som muslim, men har valt att inte välja sida i konflikten. Han har rötterna i arabisk-palestinsk kultur med en arabisk pappa och en palestinsk mamma. Han har därför en unik erfarenhet av att bedöma hur sanningshalten i nyhetsrapporteringen från Israel egentligen är
”Genom sin rapportering i ansedda Jerusalem Post är Toameh välkänd, men också hotad. Hans journalistiska avslöjanden om allvarlig korruption inom Palestinska myndigheten har gett honom mäktiga fiender” skrev Adaktussons kansli i sin inbjudan till seminariet i Europahuset. Adaktusson och Toameh samarbetade när Adaktusson var utrikeskorrespondent för Sveriges Television i Mellanöstern.

Länkar till Toameh, information om honom och det han skrivit på Gatestone institute:

http://sv.gatestoneinstitute.org/author/Khaled+Abu+Toameh

https://en.wikipedia.org/wiki/Khaled_Abu_Toameh

https://www.facebook.com/khaled.toameh?fref=ts

https://twitter.com/khaledabutoameh