Vi kan inte tiga när assistanslagen urholkas

Vi står enade för att ingen ska behöva förlora sitt liv! Vi kan inte längre tiga medan sparkrav och vidlyftiga, ibland även felaktiga, tolkningar av lagen fortsätter att urholka människors rättigheter. Frösundas affärsområdeschef, Karin Stålhandske, skriver tillsammans med 21 andra aktörer under en debattartikel i Dagens Samhälle om följderna av den urholkade LSS-lagen.

Bakgrunden handlar om den dom från högsta förvaltningsdomstolen som föll den 25 juni 2015 och som kom att ta ifrån en kvinna hennes assistansersättning. En rättighet hon haft i 15 år. Det är dagen då det som alla vi verksamma inom assistansen trodde oss veta plötsligt slutade att gälla.

Sedan reformen sjösattes 1994 har Sverige haft en rättighetslagstiftning som är fantastisk. Eller i vart fall en lag med en fin intention som vill väl och med en tanke om alla människors lika värde. En lag med målet att möjliggöra för människor med funktionsnedsättning att leva ett liv med goda levnadsvillkor, ha rätten till inflytande över sin livssituation och möjlighet att själv bestämma vem, hur och när den mest intima hjälpen ska ges.

Man kan fråga sig om domstolen var medveten om vad dess beslut skulle leda till. Möjligen tänkte justitieråden att Försäkringskassan inte skulle vara så hård i sin tolkning. Ingen vet. Men vi som möter dessa människor ser, och blir dagligen påminda om, exakt hur många personer det handlar om. Vi kan vittna om den oro och förtvivlan detta medfört, inte bara för de drabbade utan även för deras anhöriga.

Nu står vi enade för att ingen ska behöva förlora sitt liv till följd av ett avgörande som inte kan få stå fast. Förhoppningen är att uppnå en förändring, det är dags för en markering. Vi kan inte längre tiga medan sparkrav och vidlyftiga, ibland även felaktiga, tolkningar av lagen fortsätter att urholka människors rättigheter.