Begränsad anhörigassistans fel väg att gå

Igår eftermiddag publicerades rapporten Personlig assistans – Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet. Utredaren Stig Svensson har på uppdrag av regeringen analyserat marknaden för personlig assistans, utvecklingen av antalet assistanstimmar samt brottslighet knuten till personlig assistans. Rapporten har överlämnats till den pågående statliga utredningen Översyn av LSS och assistansersättningen.

Svensson bedömer att risken för grövre brottslighet inom den personliga assistansen är stor, dock lägre än de cirka 7 procent som tidigare statliga utredningar har visat (FUT och SOU:2012:6). Brottsligheten motiveras med att de utbetalda beloppen per assistansberättigad är höga, i snitt 1,8 miljoner kronor per år, och att samhällets kontroll och tillsyn har allvarliga brister. Risken för upptäckt bedöms som liten.

Utredaren menar att risken för fusk är särskilt hög när anhöriga utför assistansen. Här hänvisas till brottmålsdomar gällande personlig assistans åren 2010-17 (36 domar där 147 personer dömdes för brott). Hälften av de assistenter som dömdes för bedrägeri var anhörigassistenter. En hög andel påpekar utredaren eftersom bara cirka 20 procent av det totala antalet assistenter är anhöriga.

I en intervju med Heja Olika.se (2017-12-13), säger Stig Svensson att anhörigassistansen bör begränsas till max 50 timmar i veckan och att ett tak införs för anhörigassistansen till maximalt 50 procent av den totala beviljade tiden. En person som har totalt 50 timmar assistans i veckan ska alltså kunna ha anhöriga som assistenter under högst 25 timmar.

– Att införa ett tak för anhöriga som assistenter är helt fel väg att gå, säger Riksförbundet FUB:s ordförande Thomas Jansson. Grova brottslingar inom assistansen måste naturligtvis stoppas. Men istället för att minska på anhörigassistansen bör samhället satsa på en väsentligt stärkt uppföljning och tillsyn av assistansmarknaden. Och en samverkan mellan myndigheter som, för övrigt, redan sker när det gäller annan grov brottslighet.

FUB:s uppfattning är att möjligheten att lösa den personliga assistansen inom familjen är en viktig förutsättning för många att få vardagen att gå ihop. Ett tak för anhörigassistans motsvarande 50 procent av den beviljade tiden kommer även att skapa stora praktiska problem, t.ex. när det gäller tider på dygnet som är svåra att schemalägga för utomstående assistenter (exempelvis ett begränsat antal timmar för tillsyn nattetid), vid assistenters sjukskrivning, under semesterperioder etc. Anhörigassistans under vissa kvällar och helger möjliggör även för assistansanvändaren och dennas familj att umgås mer privat. Det är inte lätt att alltid ha en utomstående i hemmet.

Kontinuitet vad gäller stöd och service i form av personlig assistans är en annan viktig aspekt. Eftersom personlig assistent i hög grad är ett genomgångsyrke för unga, är det de anhöriga som får stå för kontinuiteten.