Vad händer när islams språkbruk och religiösa föreställningar blir en aktiv del i det politiska skeendet? Detta belyser Jan Hjärpe i sin nya bok Islamismer som släpps idag.

Islamism kallar man politiskt verksamma rörelser, organisationer och grupper som åberopar islam och hävdar att islam (också) är en samhällsordning. Det är rörelser, organisationer och tankeströmmar som pläderar för islam som en grund för administration och rättssystem. Den nya boken av Jan Hjärpe ger en orientering om islamismernas historia och tänkare, organisationer och föreställningsvärldar, och diskuterar deras roll i det tidiga 2000-talet.Pluralformen Islamismer är ett medvetet val eftersom ”Islamism” inte är en enhetlig företeelse. Det finns olika former av politisk islam. Ideologer har formulerat olika synsätt, från radikal jihadism, som ser våld och terror som legitima vägar, till islamisk-demokratiska ideal, paralleller till dem vi finner hos de kristdemokratiska partierna i Europa.

Hur förhåller sig dessa varierande och föränderliga islamismer till olika religiösa islamer (också i pluralis) och till sekularism och sekulära rörelser i den muslimska världen? Vad är wahhabism, det Muslimska brödraskapet, Jamaat-i Islami, khomeinismen, Taliban, al-Qaida och ash-Shabab? Vad skiljer dem åt? I vilken riktning går utvecklingen? Hur ser kritiken mot dem ut? Hur förändras de?

Jan Hjärpe är religionshistoriker och professor emeritus i isamologi vid Lunds universitet. Han har skrivit ett tiotal böcker som islamfrågor.