Sju svenska glaskonstnärer ställer ut på Gotlands Konstmuseum

I utställningen Formulas på Gotlands Konstmuseum visas sju samtida svenska glaskonstnärer som arbetar i ett utvidgat fält och har en konceptuell hållning till glas som konstnärligt material och uttrycksmedel. Kvartssandens ursprungliga jordbundenhet har förädlats genom konstnärligt temperament och process till attraktiv glaskonst som samtidigt kommenterar vårt omgivande samhälle. Ordet ’formula’ härstammar från latin och är ett diminutiv av ordet ’forma’ vilket ungefär betyder skapa eller forma på svenska. Inom vetenskapen är ’formula’ eller formel på svenska ett koncist och koncentrerat sätt att symboliskt uttrycka information.

Åsa Jungnelius är bosatt i det svenska glasriket i Småland. I sitt konstnärliga uttryck undersöker Åsa frågor som rör genus, konsumtion och identitet. Hennes konst är förförisk och kan tolkas pornografisk. Bakom den estetiska objektifieringen av de sexuella attributen vill Åsa Jungnelius dock problematisera samtida frågor som fokuserar på konsumtionssamhällets standardisering av sexuella myter, på skönhetsideal och åtrå som konsumtionsvara.

Helena Kågebrand är bosatt i Stockholm. Hon arbetar med borosilicateglas vilket används inom vetenskapliga och medicinska processer. Materialval tillsammans med konstnärlig form skapar associationer till människokropp och laboratorium. Hennes arbete reflekterar över en kroppslig och emotionell destillering. Handlar det om en kropp i behov av reparation och vård eller antyder det en forskning mot nya upptäckter där förmodade berättelser berättar historier om nya inre och yttre världar?

Matilda Kästel är bosatt i Stockholm. Hennes konstnärsskap tar sitt uttryck i ett intresse för kroppen vilket är ett format som alla människor delar och kan förhålla sig till. Vardagsrutinernas cykliska händelser fyller kroppen med oglamorös tristess.

Vi svettas och kräks och kommer ofrånkomligen inte undan vår egen kroppslighet. Matilda vill tränga bakom den välpolerade ytan och söka ett uttryck för det motsatta.

Karl Magnus Nilsson är bosatt i Malmö. Hans verk i utställningen andas både historiskt kuriosakabinett och museal samling. Istället för djur och foster dränkta i formalin ser vi glasblåsta figurer i ett nytt sammanhang. Genom att lyfta ut föremål ur en kontext och placera dem i en annan uppstår ett tredimensionellt collage som bygger en ny historia utifrån en ny och sammansatt bildvärld. Saklighet och lekfull humor blandas i samlandets sökande efter historisk bekräftelse.

Anna Viktoria Norberg är bosatt i Lärbro på norra Gotland. Hennes bidrag tar sig formen av en fyra dagar lång performance som slutar i och med öppningen av utställningen. Verkets tillkomst och installering blir ett och samma där performancens inslag av kroppslig fasta blir en viktig parameter. Droppar av glas skapar fruset regn som påminner mänskligheten om att en person är aldrig ensam i universum utan står alltid i förbindelse med människosläktet.

Jennie Olofsson är bosatt i Visby. Hennes arbete fokuserar på mellanrummet mellan arv och nutid. Det handlar om offentliga platser eller människors berättelser som glömts bort. Vad som återstår är minnets storhet som återkallar fragmentariska berättelser om det förgångna. Hennes verk, "I was here”, handlar om ett stycke kristallhistoria som gömts under de småländska trädens rötter. Skärvorna återkallar historiens mödor med riktning mot framtidens ovissa terräng.

Jonas Rooth är bosatt i Kivik. Han har i sitt konstnärliga arbete naturen som inspirationskälla. Det handlar om en färgstark naturromantisk idé parallellt med en fascination inför växtkraftens livgivande och hotfulla karaktär. Jonas arbetar med sinne för detaljen som del i en större helhet. Skönhet och fantasirikedom spänner glasets uttrycksförmåga och attraktionsvärde samt dess förmåga att gestalta tyngd i de olika växtdelarna.

Välkommen till pressvisning
torsdagen den 16 oktober kl 10.00
på Gotlands Konstmuseum, S:t Hansgatan 21, Visby