Stor silverskatt hittad i Rone socken på södra Gotland

Vid lunchtid på skärtorsdagen ringde Majvor Östergren, Länsstyrelsen på Gotland upp Per Widerström, arkeolog vid Gotlands Museum. Hon berättade att hon fått ett samtal från Jonas Paulsson som behövde hjälp med något i Rone. Bakgrunden är att det projekt som länsstyrelsen drivit under flera år- " Ett plundrat kulturarv"- nu avslutas med ett par metallkarteringar av några platser som ansetts hotade av plundring.

Den allra sista dagen i projektet, under det allra sista sökstråket innan Jonas Paulsson avslutade för att hinna med båten hem till Skåne över påskhelgen, får han ett utslag på metalldetektorn. Han kontaktade Majvor Östergren som tog de kontakter som krävdes. Hon ringde då också till Per för att se om han hade möjlighet att hjälpa till. Det hade han.

När han kom fram till åkern i Rone hade Jonas grävt fram en kant som de båda uppfattade som mynningen på en flack skål, eller ett djupt fat. Medan Jonas avslutade sitt projekt med inmätningar och anteckningar så påbörjade Per sitt. Han försökte gräva fram kärlet mer för att få en aning om storleken på det. Det visade sig vara ett kopparkärl, som en liten hink, där det låg ett par mynt synliga på toppen. Majvor Östergren hade vid det här laget hunnit till Rone från Fårö och de insåg också att det här skulle ta lite tid. Kärlet var inte alls så lågt som de föreställt sig, det visade sig vara ungefär 17 centimeter högt och mynningens diameter var ungefär 23 centimeter.

Den metod som Per och Majvor bestämt sig för innebar att hinken skulle grävas fram ordentligt så att den, stående som på en piedestal omgiven av skyddande jord, kunde gipsas in och sedan lyftas upp som ett stort paket.

Grävningen påbörjades och Majvor åkte till apoteket i Hemse för att handla gips. ”Hej- jag tar allt gips ni har tack"  och tillbaka till Rone. Nästa bekymmer var vatten. För att använda gipsrullarna så krävs vatten. Majvor ringde Kenneth Jonsson, professor i numismatik vid Stockholms universitet, som är nybliven Ronebo (på deltid i alla fall). Han hade precis anlänt till huset men vände direkt med en dunk vatten och kom ut till fyndplatsen.

Sen börjades gipsandet. Det var ganska kallt, rått och mörkt när de var klara men hade då fått ihop ett gipspaket med hinken i mitten och med några centimeter jord runt om den. Paketet lyftes upp ganska så odramatiskt, ställdes på en platta så att den kunde lyftas upp och forslas till Gotlands Museums kassavalv.

När det gäller hur kärlet en gång ställts undan så ser man spår efter en äldre nedgrävning. Man ser att någon gjort en ganska så snäv grop, inte mycket större än själva kärlet. Den personen, eller de, hade gjort sig mödan att hacka ur alven, ett stenhårt marklager, för att få ned den något djupare än vad som varit möjligt annars. Idag stod skatten 32 centimeter under markytan. Plogens djupaste spår i marken fanns någon eller ett par centimeter över den. Det är alltså inte bara Jonas Paulsson, Majvor Östergren och Marie-Louise Hellqvist på länsstyrelsen som gjort ett gediget arbete som ledde fram till det här.

Kanske är det framförallt den gamle Ronevikingen som grävde ned kärlet som gjort det största arbetet. Inte bara med att gräva ned det utan förstås att samla hop det som ligger i. Idag vet man bara vad ett av mynten är. Det är ett tyskt mynt, präglat i Köln mellan åren 1000 och 1040. Efter påskhelgen kunde Magnus Mårtensson och hans kollegor på Riksantikvarieämbetet hjälpa till med att röntga gipspaketet. Man ser på bilderna att det är fullt med mynt stående på högkant längs kärlets kanter. I mitten är det bara mjölkvitt. Det innebär att det som ligger där har en hög densitet som inte kan röntgas genom. Sannolikt är det många, många mynt i den lilla hinken.

Nu börjar planeringen av hur det här ska hanteras framöver. Det måste planeras både tidsmässigt och metodiskt. Och som vanligt, ekonomiskt. Men när det är klart kommer vi sannolikt ha en hel den ny information om 1000-talets Gotland. Det är nämligen ovanligt att man hittar intakta silverskatter. Och från den här tiden är skatterna generellt färre, men större, än tidigare under vikingatiden.

Mer info om fyndet:

Se intrevju med Lars Sjösvärd, chef Gotlands museum och Per Widerström, arkeolog vid Gotlands Museum (Reportage Östnytt) 

Radiointervju med arkeolog Per Widerström (Sveriges Radio, Katarina Hedström)