Från roddbåt till bro

Från roddbåt till bro

För Skaftöbor och besökare efter 1974 är det lätt att komma till ön över den höga bron mellan Lunnevik och Källviken.

1884 började man med färja mellan Lunnevik-Källviken. Den första färjan roddes. Sedan drogs den med linor genom att en person hade en specialtillverkad käpp som fästes i en vajer och vandrade från ena ändan till den andra. Den moderniserades efterhand och man fick en trumma och vev som även den drogs för hand.

1929 kom första motorn som var en fem hästars Penta och man slapp nu arbetet med att veva för hand.

När Johan Olsson 1887 köpte gården på Lunnevik fick han färjesysslan på köpet. Det var en skyldighet som följde med gården. Den mest kände färjekarlen var Sander Johansson även kallad "Sander på färjan". Sander var bara 13 år när han flyttade till gården.

1903 upphörde skyldigheten men familjen Sander fortsatte ändå att ro människor över sundet.

I januari 1927 övertog länsstyrelsen färjeförbindelsen, två år efter att den första bilen kom till Skaftö. Bilen fraktades då från Ellös till Rågårdsvik.

I Sanders loggbok kan man läsa att i maj 1927 var det 12 bilar som åkt med färjan, och midsommarafton samma år fraktades 27 bilar. 1973 hade den siffran ökat till 2 000 bilar.

1925 var kostnaden för en bil 1,50 och 75 öre för en hästtransport och persontransporten kostade 25 öre.

1942 kom tillståndet att ta med SJ bussar.

Fram till 1972 fanns inga turlistor för färjorna, och linfärjorna mellan Källviken och Lunnevik slapp det även då eftersom bron snart skulle byggas. Färjan gick när bilar eller personer kom och ville åka över.

28 maj 1974 invigdes nuvarande Skaftöbron. Efter 77 år med linfärjan mellan Källviken och Lunnevik hade den säkert kört flera varv runt jorden.