Gästinlägg: En dikt om Den Gyldene Freden av Kjell Damstedt

Kjell Damstedt från Oxelösund besöker årligen Den Gyldene Freden med sin fru i samband med Cornelis minnesdag. I år har han skrivit en dikt om restaurangen. Vi är rörda för denna fina gest och vill givetvis dela med oss av dikten.

Kjell Damstedt berättar at han är en beundrare av Cornelis. Då han även tycker om övriga visartister som har haft restaurangen Den Gyldene Freden som sin hemvisst brukar han gå dit för att känna stämningen när han befinner sig i Stockholm. 

- Stället andas historia och mycket mer i väggarna. På Cornelis dödsdag den 12 november brukar vi besöka minneshögtiden i Katarina kyrka. Den 12 november ska jag och min fru som tidigare år vara där, vi kommer som tidigare år att ta något gott på "Den Gyldene Freden" innan kyrkbesöket. Som gammal Stockholmare har jag läst och sugit in så mycket som möjligt om gamla stan och dess historia. Skriver också själv dikter, verser och har fastnat för dessa människor och deras miljöer. Helt underbart men ack också många gånger tragiskt, säger Kjell Damstedt.

Kankse kan Kjells alster bli till visor en dag! 

Här är dikten: 

På ”Den Gyldene Freden”.
Där har konstnärer sina reden. 
Dit går stegen för mången artist.
Där är det aldrig någonsin trist.
Det är där vi möter mången visa.
Det är där man härlig mat få spisa.
På Östra Långgatan i Gamla Stan.
Ligger stället för både Kung och Kaplan.
Man möter musiken på denna krog.
Man ser medborgare njuta av sin drog.

På ”Den Gyldene Freden”.
Där har kulturen slutit leden. 
Där har ovänner och vänner i tiden.
Umgåtts och kanske stört friden. 
Där har polare mötts.
Där har stolsitsar nötts.
Där var Zorn en räddare i nöden.
Han såg till att återtända glöden.
Ett gäng med valspråk ”Snille och Smak”. 
Svenska Akademien fick här ett tak.

På ”Den Gyldene Freden”.
Där kommer folk med vreden. 
Men de får lära vördnad och vårda.
Att slipa bort allt det hårda.
Där hörs i väggar hur Fred Åkerström,
med kraftig röst ger Cornelis beröm.
Jag minns hur ni i tidig morgon med instrument, 
kom släpande Västerlånggatan fram i advent.
De såg sig om och sjöng om lilla Cecilia Lind.
Livet leker se hur hon tåligt väntar i isande vind. 

På ”Den Gyldene Freden”.
Hör man ljuvlig sång om Eden.
Djupt nere i tegelklädda källarprång.
Hör man klang av gitarrer och sång.
På denna krog kan man få sig en skvätt. 
Ja så har det varit ända sedan 1721.
I Stockholms underbara, ”Gamla Stad”.
Där ligger krogen som gör var man glad.
Från Bellmans ande hör man dryckesvisa. 
Från Evert hörs Fragancia när man spisa. 

På ”Den Gyldene Freden” .
Där kan du njuta mat med silverskeden.
Från Järntorget där Evert för evigt stå,
kan man se vackra fönsterluckor blå.
Där innanför finns spis och dryck för alla. 
Där kan man bjuda till och visor tralla.
Som mången visakrobatör har gjort förut.
Kan man skriva en visa och ta sig en tut. 
Detta ställe ska vi alla gäster vörda väl.
Här har hästar fått vänta på okänd själ. 

Med hälsningar från Kjell Damstedt Oxelösund