De ratade unga männen

Globaliseringen tilltar allt mer, tillverkningsindustrin flyttar till låglöneländer och en allt större del av den svenska produktionen blir immateriell. De egenskaper som premieras på den nya framväxande arbetsmarknaden är spetskompetens, social kompetens, språkkunskaper, förmåga att bygga nätverk både professionellt och privat, ta initiativ, samt kunna kommunicera det man kan, är bra på och står för. En grupp som får svårt att anpassa sig till den här utvecklingen är unga män som sitter fast i gamla, stereotypa könsrollsmönster.

Uppgifter från Statistiska centralbyrån visar att sysselsättningsgraden för män i åldern 20 till 24 år minskat från 80 procent 1970 till under 60 procent 2009. Den här utvecklingen hänger till stor del samman med den strukturomvandling som Sverige genomgått under motsvarande period. Traditionella manliga yrken inom industrin har kontinuerligt, i globaliseringens anda, flyttats utomlands där löne- och produktionskostnaderna är lägre. Branschorganisationen Teknikföretagen beräknar att enbart efter finanskrisen 2009 har 50 000 industrijobb försvunnit från Sverige, troligen för gott. Globaliseringen och framväxten av en europeisk inre marknad har också haft stora konsekvenser för många hantverksyrken som domineras av män. I dag är det till exempel svårt att hitta en byggarbetsplats eller verkstad i Stockholm där det inte talas estniska, lettiska, litauiska eller polska.

Det finns dessutom en tydlig trend som visar att utbildningsklyftan mellan män och kvinnor ökar. Kvinnorna har tidigt insett att en gedigen utbildning är en nödvändighet för att lyckas i ett högteknologiskt och kunskapsproducerade samhälle som Sverige. Hjärnkraft efterfrågas istället för starka nävar. Kommunikativ förmåga istället för tankeläsning. Redan i dag tar kvinnor ut 65 procent av alla examina vid landets högskolor, om tjugo år förväntas över hälften av alla kvinnor ha högskoleexamen, men inte fler än en tredjedel av männen. Slutbetänkandet från Deja (Delegationen för jämställdhet i skolan) pekade också på att flickorna generellt är mer ambitiösa i skolan, men känner sig pressade och stressade, medan pojkarna presterar sämre och har en manjana-attityd. Flickorna förefaller i större utsträckning än pojkarna ha insett att det gäller att kämpa om man ska komma någon vart, medan pojkarna tycks tror att det kommer att ordna sig i alla fall.

Risken är därmed stor att de unga männen inte bara utestängs från arbetsmarknaden, utan också från sociala sammanhang. Det finns en tydlig tendens att högutbildade kvinnor inte väljer att dela sitt liv med lågutbildade män och vice versa. Redan i dag väljer många välutbildade och självständiga kvinnor att leva ensamma, och fler lär det bli i takt med att utbildningsklyftan mellan könen ökar.

I slutet av förra året utkom boken ”Framtiden är nu”. Professor Bo Rothstein konstaterade i sitt inlägg i boken att ”kvinnorna dominerar allt mer inom den högre utbildningen. En följd av detta blir ett ökat antal lågutbildade män som blir förlorare på en allt hårdare arbetsmarknad. Detta kommer i sin tur att få konsekvenser för deras livssituation, familjebildning och kulturvanor. De blir dubbelt ratade”.

Enligt Rothstein kan ett stort antal arbetslösa och ensamma män utgör ett hot mot samhället. Vanmakt föder våld. Det är kanske ingen tillfällighet att de allra flesta av den senaste tidens vansinniga våldsdåd har utförts av just marginaliserade unga män.

Mats Fors, konsult på Hamrin & Partners (2011-01-25)