Den ekonomiska krisen är vår tids Armageddon

Tillväxten i USA och Europa avtar och världens börser hamnar i fritt fall. Logiskt?

De flesta vet att inget kan växa hela tiden och synnerhet inte upp till himlen. Ändå har i princip hela västvärlden byggt upp det finansiella systemet på att det ska vara möjligt med ständig nationalekonomisk tillväxt. Dagens underskott kan därför betalas med morgondagens tillväxt och överskott.

Allt sedan depressionen på trettiotalet har det varit allmänt accepterat att staten måste dämpa konjunkturnedgångar och -uppgångar via en aktiv ränte- och upplåningspolitik. Politiken gör det möjligt att stimulera marknaden i svåra tider, men också dämpa den när marknaden blir överhettad. Systemet har blivit mer stabilt och följaktligen har vi också fått en tillväxt och ett välstånd ingen annan haft före oss här på jorden vilket inte minst gäller oss i Sverige.

Men i takt med att medborgarna i västvärlden fått det allt bättre har de också ställt allt större krav, samtidigt som politikerna fiskat röster genom att utlova nya reformer och satsningar ofta med lånade pengar. Vi har därför genom åren blir allt mer dopade och kan inte längre urskilja vad som är äkta värdeskapande mot det som är konstruerat. Nobelpristagaren Paul Krugman vill att USA ska låna upp avsevärda belopp till ännu ett stimulanspaket för den amerikanska ekonomin. Förslaget må ha sina fördelar, men han såväl som andra namnkunniga ekonomer som Myron Scholes och Robert Merton har missat en väsentlig poäng som handlar om den mänskliga hjärnan. När vi människor en gång fått smaka för eller fått uppleva något vi tycker om signalerar hypofysen omedelbart efter mer, och mer, sedan ännu mer.

Resultatet av den politik som förts de senaste 10 – 20 åren innebär att vi blir allt mer skuldsatta samtidigt som vi konsumerar allt mer av jordens ändliga resurser. Parallellt har den finansiella sektorn som i huvudsak fokuserar på att tjäna pengar på pengar vuxit. För att tjäna ännu mer pengar på pengar har branschen skapat allt mer komplexa produkter som snart ingen har en bra kontroll över eller insikt i. Utvecklingen har medfört att misstänksamheten ökar och allt fler inser att någon eller några i slutänden kommer att sitta med Svarte Petter, frågan är bara vem?

Paul Krugman säger i en intervju i Svenska Dagbladet att USA bör trycka upp mer pengar: ”Ärligt talat förstår jag inte varför vi skulle bry oss om det. Vi har hur mycket sparpengar som helst i USA, vi behöver inte Kina. Ska jag vara ärlig så tycker jag att det vore bra om de slutade köpa våra obligationer. En kollega till mig brukar säga att Kina håller en tom vatten­pistol mot våra huvuden.”

Utvecklingen börjar bli farlig då fler och fler anser att någon annan får ta smällen.  Paul Krugman och andra ledande ekonomer anser följaktligen att USA ska eftersträva inflation för att på så vis lätta skuldbördan. I praktiken innebär det att världens sista kvarvarande supermakt trycker upp mer pengar som följaktligen blir mindre värda. Man flyttar helt enkelt över problemet till långivarna och då i första hand Kina.

Det går inte att låta bli att reflektera över hur reaktionen skulle bli om situationen var den omvända, Kina var den skuldsatta och lät USA stå för konsekvenserna!

Det är självfallet eftersträvansvärt och normalt att en ekonomi växer, men det borde även vara lika accepterat att den minskar. För inget kan hela tiden växa och expandera och i synnerhet om tillväxten bygger på ändliga resurser. En minskad BNP-tillväxt i Tyskland andra kvartalet i år till 0,1 procent borde därför, om systemet var sunt, resulterat i en axelryckning. Nu orsakar minskningen istället chockvågor som tillsammans med de gränslösa problem som finns i snart alla världens länder leder till ett allt mer desperat agerande. Även om många anser att världens börser agerar irrationellt så anser jag att de konstigt nog reagerar logiskt i ett allt mer märkligt system. Men visst, sjukt är det och kommer i värsta fall att leda till mycket svåra umbäranden för människor oavsett om de bor i Guiyand, Parkville eller Kiruna.

Så alla politiker och finansiella experter. Samla er och ta mod till er och berätta tydligt vad som kommer att krävas i fortsättningen. Tänk på att inget land, företag eller familj i längden klarar av att bygga upp sin försörjning på lånade pengar.     

Sture Johansson, VD och konsult på Hamrin & Partners