Uppgjorda kontrakt, läckor och svågerpolitik

Offentlig upphandling beräknas i Sverige årligen omsätta cirka 500 miljarder kronor. Vid upphandling av varor och tjänster är tröskelvärdet för statliga myndigheter 1,2 miljoner kronor och för övriga upphandlade organisationer 1,9 miljoner kronor. För bygg- och anläggningsarbeten går brytpunkten vid hela 47 miljoner kronor. Många av de inköp som stat, kommuner och andra offentliga institutioner gör skulle med andra ord kunna skötas utan offentlig upphandling och det byråkratiska och administrativa krångel som tillvägagångssättet innebär både för beställare och utförare. Men tendensen är den omvända, allt fler inköp som ligger under tröskelvärdet läggs i dag ut på offentlig upphandling som en slags försäkran om att allt ska gå rätt till och att man ska få ut mest möjlig nytta av varje skattekrona. Men åtgärden får inte den avsedda effekten.

Ett exempel är bygg- och entreprenadbranschen där lejonparten av inköpen görs med offentlig upphandling. En undersökning som revisions- och konsultföretaget PwC gjort visar att konkurrensen inom branschen istället hämmas av svågerpolitik och informationsläckage som ger anbudsgivare otillbörliga konkurrensfördelar. Undersökningen ”Entreprenadbarometern”, som baseras på intervjuer med 100 finanschefer (CFO) inom branschen, visar att hela 31 procent av byggbolagen tycker att marknaden inte fungerar tillfredsställande och hämmas av bristande konkurrens, men hela 67 procent av företagen genomför inga riskanalyser kring den korruption och andra oegentligheter som finns inom branschen, som till exempel riggade upphandlingar.

Enligt cheferna är de största korruptionsriskerna:

• Läckor 40 procent
• Karteller 37 procent
• ”Svågerpolitik” 36 procent
• Uppgjorda kontrakt 35 procent

Det talas mycket om hållbar utveckling och att samhället måste anpassat till vad som är långsiktigt hållbart – socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Men undersökningen visar att bara 31 procent av företagen kartlägger hur arbete med hållbarhetsutveckling kan bidra till framtida affärsmöjligheter. Den stora andelen offentliga upphandlingar har lett till att det viktigaste bedömningskriteriet är pris, medan kvalitet, hållbarhet, att det blir rätt från början och andra kvalitativa parametrar tillmäts mindre betydelse.

Syftet med offentlig upphandling är att främja en fri konkurrens, öka effektiviteten och att upphandlaren ska få ut mest möjlig nytta för investerade pengar. Av den anledningen är det speciellt intressant att se hur bygg- och entreprenadbranschen, som till stor del drivs av offentlig upphandling, utvecklats det senaste decenniet.  Inom verkstadsindustrin har produktiviteten ökat markant de senaste åren, medan den i princip har stått stilla inom bygg och entreprenad. I Statskontorets rapport ”Sega gubbar” slås det tydligt fast att branschen har stora problem. Prisökningarna har varit kraftiga, men det beror inte i första hand på löneökningar. Rapporten konstaterar istället att branschen lider att ett ökande antal byggfel, förändringsobenägenhet och ett svalt intresse för effektiviseringar. Branschen utmärks också av ett svagt intresse för kompetensutveckling av medarbetarna och utveckling generellt, vilket i sin tur beror på brister i ledarskapet, kommunikationen och erfarenhetsåterföringen i utförarledet.

Offentlig upphandling verkar vara ett system som cementerar gamla strukturer, processer och tillvägagångssätt. Det är inte det bygg- och anläggningsbranschen behöver, utan nytänkande, effektivitetsförbättringar, kreativitet, bättre kvalitet och större hänsyn till miljö och hållbarhet. Det här är dimensioner som sällan får plats inom ramen för en offentlig upphandling. Det finns till och med risk för att man som anbudsgivare utesluts från upphandlingen för att man tänkt på ett nytt sätt, erbjuder en innovativ lösning som ökar effektiviteten och bidrar till hållbarhet och tar större hänsyn till miljön.

Mats Fors, konsult på Hamrin & Partners (2011-03-22)