​Att inta maktposer påverkar varken hormoner eller risktagande

Så kallad maktposering (”power posing”) innebär att fysiskt posera i olika kroppspositioner som uttrycker makt, vilket skulle kunna ha effekter på t.ex. beteenden.

Docent Anna Dreber Almenberg och professor Magnus Johannesson vid Handelshögskolan i Stockholm är två av medförfattarna i den nya undersökningen som leddes av Dr Eva Ranehill vid institutionen för nationalekonomi vid universitetet i Zürich. Övriga medförfattare kommer från Dartmouth College och universitetet i Zürich.

Forskarna undersökte slutsatserna från en mycket uppmärksammad studie som publicerades i Psychological Science 2010, som visade att om man låter människor posera i så kallade maktposer under kortare tidsperioder så påverkar det individers självkänsla, såväl som hormonnivåer och finansiellt risktagande. Den ursprungliga studien har fått mycket uppmärksamhet i media och har varit föremål för en av de mest sedda TED-föreläsningarna. Den nya studien, som är betydligt större än den ursprungliga och därmed mindre sannolik att hitta resultat på grund av slumpen, visar att maktposer får människor att känna sig mer självsäkra, men maktposerna leder inte till några effekter på beteenden eller hormoner.

Forskarna fann att maktposering varken påverkar nivåerna av testosteron och kortisol i kroppen eller försökspersonernas risktagande eller tävlingsinriktning. Det som maktposering dock gjorde var att de påverkade försökspersonernas självupplevda maktkänslor, vilket framgick även i ursprungsstudien.

"Resultatet tyder på att den främsta påverkan av maktposering är att få människor att känna sig självsäkrare, men vi finner inga tecken på att det påverkar beteendet eller fysiologiska faktorer i kroppen", framhåller Dr Ranehill.

Undersökningen omfattade 102 män och 98 kvinnor (till skillnad från ursprungsstudien som endast hade 42 deltagare) som slumpmässigt valdes ut att antingen inta ”höga maktposer” (till exempel: uppsträckta armar, handflatorna på bordet, benen isär, händerna i sidorna) eller ”låga maktposer” (till exempel: lägga benen i kors, huka med axlarna eller hålla armarna intill kroppen).

Efteråt fick deltagarna bl.a. utföra en uppgift där de fick välja mellan olika fasta summor av pengar och ett lotteri som kunde ge ett högt belopp eller 0 kr med samma sannolikhet, i likhet med den tidigare omtalade studien.

För att mäta påverkan av kroppspositioner på hormonnivåer togs två salivprover från varje deltagare.

En enskild studie räcker inte

"Det här visar hur viktigt det är att försöka reproducera publicerade forskningsresultat. En enskild studie kan väcka intressanta frågor, men för att svara på dessa frågor behöver vi replikationer och framförallt stora urval för att få fram resultat som inte beror på slumpen", säger Anna Dreber Almenberg.

Studien finansierade av Jan Wallander och Tom Hedelius Stiftelsen (Handelsbankens forskningsstiftelser), Knut och Alice Wallenberg-stiftelse, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd och den Nationella forskningsstiftelsen i Schweiz.

Referenser

Eva Ranehill, Anna Dreber, Magnus Johannesson, Susanne Leiberg, Sunhae Sul, Roberto A. Weber. Assessing the Robustness of Power Posing: No Effect on Hormones and Risk Tolerance in a Large Sample of Men and Women. Psychological Science, March, 2015.

Kontakt

Anna Dreber Almenberg, Department of Economics
Handelshögskolan
Anna.Dreber@hhs.se
+46-8-736 9646