Tydliga mål gör arbetsgrupper ineffektiva

Forskning visar att arbetsgrupper vanligen presterar långt under sin potential. Att gruppen har tydliga och gemensamma mål anses ofta vara avgörande för framgång men så är inte fallet. Framgångsrika grupper kännetecknas istället av att de har komplexa bilder av sitt uppdrag och av att deltagarna nätverkar och visar omsorg om varandra.

I en avhandling om Kollektiv förmåga har Philip Runsten vid Handelshögskolan i Stockholm studerat vad som gör kunskapsintensiva arbetsgrupper effektiva. När arbetsgrupper formas läggs stor möda på att identifiera och involvera rätt deltagare med rätt kompetenser. Därefter utgår man i regel från att förutsättningar för framgång har skapats. Detta är dock långt ifrån säkert. Forskning visar tvärtom att koordinationsproblem och social dynamik gör att grupper vanligen presterar långt under sin potential. Även när människor är motiverade och villiga att dela med sig av sin kompetens är det inte säkert att så sker på grund av rena kommunikationssvårigheter.

− En standardlösning som ofta lyfts fram är att grupper måste ha tydliga mål. Detta ses i sin tur ofta som ledarens viktigaste uppgift. Om ledaren lyckas kommunicera gemensamma och tydliga mål kommer gruppen att dra åt samma håll och villigt bidra med sin kunskap. I avhandlingen ifrågasätts om det ens är möjligt eller önskvärt att skapa ett entydigt mål, och om det enbart är ledarens ansvar att ta fram ett sådant, säger Philip Runsten.

Idén om ett entydigt mål och att en ledare har kontroll över detta är problematisk.

− Framgångsrika grupper visar sig istället undvika entydiga mål. De förhåller sig till en mängd olika syften, mål och aspekter av uppgiften samtidigt. Det leder till ständigt pågående diskussioner om avvägningar, motsättningar och paradoxer. Detta kan tyckas motsägelsefullt, men effekten blir att bilden av gruppen och uppgiften hålls levande, något som alla förhåller sig till men också något som ständigt utvecklas, säger Philip Runsten.

Det är problematiskt att anta att ledare har den nödvändiga överblicken och kunskapen för att sätta gruppens mål och arbetsätt. I de framgångsrika grupperna ses detta istället som en gemensam uppgift. Detta har en stor fördel, eftersom allas unika kompetens i högre grad blir involverad. Utmaningen blir den koordination och kommunikation detta kräver.

För ytterligare information eller kommentarer, vänligen kontakta:
Philip Runsten, philip.runsten@hhs.se, tel. 08-736 9476

Avhandlingen kan läsas i sin helhet här: ”Kollektiv förmåga. En avhandling om grupper och kunskapsintegration.” eller beställas i bokform från Handelshögskolan i Stockholm på EFI.publications@hhs.se.