Blogginlägg -

Kontrasternas helg i Aftonbladet

Det är svårt att tänka sig större kontraster än Fredrik Virtanens ledarkolumn i lördagens Aftonblad och Alex Schulmans krönika i söndagens. Fredrik Virtanen idealiserar förskolan under rubriken ”S-ropen skalla – mer förskolaåt alla” medan Alex Schulman med hjärtevarm inlevelse skriver om sin 11-månaders dotter som han inte vill skicka till förskolan. Det är ingen överdrift att säga att Aftonbladet hade en enorm familjepolitisk takhöjd denna helg.


Fredrik Virtanen skriver att det förvisso var mysigt att ha mamma hemma och leka med andra barn i radhusområdet där han växte upp, men att han skulle ha lyckats mycket bättre i livet om han gått på förskola. Det är tragiskt att se hur Fredrik Virtanen, likt så många andra opinionsbildare i Sverige, har blivit förledd att tro förskola i något betydande avseende bidrar till barns utveckling. Virtanen tror att om han fått gå på dagis så skulle han ha blivit chefsredaktör istället för vanlig simpel ledarskribent. Virtanen hänvisar till den svenska familjepolitiska propaganda som påstår att det skulle finnas forskning som visar att barn som gått dagis klarar sig mycket bättre i livet. 


Någon entydig sådan forskning existerar inte i verkligheten, utan finns i princip bara i fantasin hos en statsavlönad tjänsteman på Folkhälsoinstitutet, samt hos anglo-amerikanska lobbyister för privata förskolor. Att förskola skulle vara bra för barns utveckling motsägs dessutom av det svenska fullskaleexperimentet. Sedan förskola kommit att dominera svensk barnomsorg har den psykiska hälsan hos unga försämrats, skolresultaten sjunkit, oordningen i svenska klassrum eskalerat, och förskrivningen av psykofarmaka till unga ökat i raketfart. 

Dessutom har andelen unga män påhögskolan gått ner till blott en tredjedel av sina årskullar. Om Fredrik Virtanen vuxit upp under dagis-eran och gått påförskola hade han kanske inte ens skrivit ledare i Aftonbladet om han överhuvudtaget kommit in på högskolan. Såväl ledarskribentjobbet som chefredaktörsskapet hade istället givits till en mer eller mindre mogen kvinna. Att förklara orsakssambanden är inte möjligt i en blogg, men en utförlig beskrivning finns in min bok ”Att följa sitt hjärta - i jantelagens Sverige". En kortare sammanfattning av forskningen på förskolan finns i uppsatsen ”Förskolan, forskningen och sanningen” som hittas på nätet.


Som påläst på området häpnas man över att Sveriges största tidning kan publicera något dylikt okunnigt på ledarplats denna lördag. Men efter att ha läst Alex Schulmans varma rörande artikel om sina föräldrakänslor inför sin elva-månader gamla dotter på söndagen är man beredd att förlåta Aftonbladet.


Det Schulman uttrycker är exakt vad anknytningsbaserade utvecklingspsykologin beskriver att små barn behöver. En lyhörd förälder som hör sitt barns signaler och som finns där för att trösta och ge värme när tårarna kommer, eftersom ett litet barn inte trösta sig själv, och inte heller tar emot tröst av vemsomhelst. En sådan lyhördhet kräver en förälder med de känslor som Schulman så passionerat uttrycker.


Tiotusentals engagerade svenska föräldrar skulle leende nicka igenkännande, en del med tårar i ögonen, inför Alex Schulmans krönika. Små barn som ska växa upp till trygga vuxna behöver främst föräldraomsorg i hemmet, inte statsomsorg genom förskola. Det är föräldrarna som utan ekonomiska eller ideologiska påtryckningar, måste välja barnomsorg för sina barn; hemma, förskola, dagmamma, farmor eller annat. Det är inte staten som ska göra detta val genom massiva dagissubventioner och propaganda från de statliga institutionerna. Som Alex Schulman mycket riktigt antyder så kräver det en förändring av svensk familjepolitik. Vilket politiskt block kan erbjuda oss detta? Kan de respektive partiernas familjepolitiska talespersoner klargöra detta inför valet 2014? Det handlar inte bara om förskolan. Det handlar också om skolan, att våra skolor får elever som är trygga nog att kunna tillgodogöra sig skolundervisning. Alldeles för många barn saknar denna trygghet idag, vilket tusentals lärare och skolfolk kan vittna om.


Om Alex Schulman fortsätter detta föräldraskap kan dottern mycket väl komma att bli en av framtidens chefredaktörer. Forskningen tyder på att hon blir trygg i själv, får god studiemotivation och hög integritet. Hon kan bli svår att konkurrera med på framtidens arbetsmarknad.


Jonas Himmelstrand


Relaterade länkar

Ämnen

  • Barn, barnomsorg

Kategorier

  • fredrik virtanen
  • aftonbladet
  • alex schulman
  • valfrihet
  • föräldrar
  • förskola
  • familjepolitik
  • familj
  • barnomsorg
  • barn och ungas psykiska hälsa
  • barn

Kontakter

Ingvild Segersam

Presskontakt Ordförande

Relaterat innehåll