Berättelse från en Hermodsstudent, en del av Hermods långa historia

När Stig kom tillbaka till sin hemstad Säffle så plockade han genast fram sitt gamla Hermodsbrev i franska. Detta för att försöka friska upp språket ännu en gång. Vi konstaterar tillsammans att de över 1000 brev som Stig läst på Hermods bidragit till ett rikt liv. ”Hermodsbreven håller fortfarande”, säger Stig.

Stig Andersson är en av alla de elever som passerat Hermods studier genom åren. Under sin uppväxt på en bondgård började han intressera sig för andra saker än jordbruk.

Efter sjuårig folkskola började han som 14-åring arbeta på gården. Socknens präst, Carl-Otto Ahlquist, som enstaka gånger hoppade in som lärarvikarie, lade märke till Stigs ”läshuvud”. Alquist ansåg att Stig borde studera och tipsade honom om Hermods. Stig blev intresserad, tog reda på hur man skulle göra och beställde hösten 1954 Hermods realskolekurs i matematik. Han jobbade med den på deltid under ett par vintrar. Som Hermodselev fick han ett par gånger om året elevtidningen ”Korrespondens”, där han informerades om utbildningar och kunde läsa om andras studieprestationer.

Våren 1955 fick han se en annons från Wiks folkhögskola.Han sökte och blev antagen till kommande vinterkurs. Året efter ville han gärna fortsätt på Wik, men det året slog skörden fel så att han inte kunde komma ifrån gården. Det var då han beslöt sig för att satsa på Hermods. När skördearbetet äntligen var avslutat beställde han återstoden av Hermods realskolekurs, cirka 450 kursbrev. De första breven kom i december 1956 och gällde historia och svensk språklära. Efter drygt ett år kom värnplikten i vägen för Stigs studier.

På den tiden var realexamen en grundlig examination med skriftliga och muntliga prov. Stig åkte i augusti 1959 till Malmö för att gå Hermods ”preparandkurs” inför realexamen. Efter en vecka insjuknade han i ”orienterargulsot”, det vill säga hepatit B. Stig tävlade nämligen i orientering och hade smittats i en epidemi som det året härjade bland orienterarna. Han blev kvar på sjukhus nästan hela hösten.

När han sedan tillfrisknade beslöt han sig för att hoppa över realexamen och i stället direkt satsa på studentexamen via Hermods. Han valde gymnasiekursen ”Reallinjens matematiska gren”. En del ämnen kunde man då som privatist tentera av undan för undan. Men till den slutliga examen måste man gå upp i fyra stora ämnen, först skriftliga prov, därefter under två dagar muntlig examination. Stig gick upp i kemi, fysik, engelska och historia. Då avgjordes på några timmar resultatet av fyra års hårda studier.

När Stig berättar om sin studiebana får man uppfattningen att han älskade att studera. Vi bläddrar tillsammans i de inbundna Hermodsbrev som han har tagit med sig för att visa oss. Han förklarar ingående hur det gick till rent praktiskt; man läste sina brev som man fick hemskickade, skrev uppgifterna för hand och skickade in till Hermods. Det tog ungefär en vecka att få dem rättade. De kom tillbaka med röd pennmarkering på det som var rätt och fel. Han berättar vidare att till språkkurserna hörde det en vinylskiva som man skulle lyssna på. Man kunde även ratta in kortvågsradio så man kunde höra språket och träna på det sättet.

Det förekom ingen direktkontakt med lärarna på Hermods, men de gav ofta tydliga anvisningar i sina rättelser. I huvudsak var det rena självstudier vilket gjorde att man var tvungen att ha ett stort mått av självdisciplin. Det fanns heller inga studiebidrag på den tiden, så Stig jobbade under sin studietid dels på gården dels med några andra jobb, däribland en termins lärarvikariat.Han bekostade studierna själv och betalade 8500 kr, vilket vid den tiden motsvarade priset på en familjebil. För egen del tycker han att investeringen var värd sitt pris.

Stig blev efter sin Hermodsexamen rådd att fortsatta att studera vilket han gjorde. Det blev kurser i biologi och kemi och efter det fortsatte han med studier i medicin hösten 1964.

Stig tog sin läkarexamen 1970 och har sedan dess jobbat som läkare i hela sitt yrkesverksamma liv. Han har även disputerat i allmän medicin. Avhandlingen hade titeln ”General Practitioners’ Conceptions of Depressive Disorders. Associations with regional sales of antidepressive drugs”.

Stig har vidare skrivit en bok byggd på intervjuer med nu 93-årige Joost Lakmaker, som överlevde ett slavarbetsläger som hörde till Auschwitz. Han har också varit en ganska flitig artikelförfattare i olika ämnen. Efter sin pensionering har han arbetat som volontärläkare i Kenya under ett flertal perioder.

78 år ung verkar han inte vilja dra ner på tempot; Stig skriver även nu om medicinhistoria. Han och hans fru besökte nyligen ett av sina barn som nu bor i Paris. När Stig kom tillbaka till sin hemstad Säffle så plockade han genast fram sitt gamla Hermodsbrev i franska. Detta för att försöka friska upp språket ännu en gång. Vi konstaterar tillsammans att de över 1000 brev som Stig läst på Hermods bidragit till ett rikt liv.

”Hermodsbreven håller fortfarande”, säger Stig och vinkar glatt hejdå när han går ut genom dörren!