Jag hör en djup suck i telefonen och trots den sprakiga telefonlinjen går det inte ta fel på Gilberts vånda, trötthet, uppgivenhet och frustration. Under de senaste dagarna har Hoppets Stjärnas medarbetare Gilbert Ochieng och hans team arbetat nästan dygnet runt. De har besökt tio byar och delat ut mat till runt 2 500 personer. De har mött, apatiska, sjuka, hungriga och trötta människor och stött på motgångar i form av översvämningar som gjort vägar oframkomliga, ändå är det de gjort bara en droppe i havet.

I Turkana County i nordvästra Kenya bor närmare 1 miljon människor, 70% av dem är i akut behov av hjälp. Jorden där de bor duger inte för odling, i generationer har de istället levt på boskap, som de föder upp och säljer. Den långa torkan har lett till att boskapen dött, nu finns varken boskap eller pengar att köpa mat för.

Berätta om människorna ni mött, hur mår de?
– De är hungriga och sjuka, alla är hungriga och sjuka. De tar emot maten, som inte är så mycket egentligen, men för dem är det manna från himlen. Det som står mellan dem och svält. Vi har sett människor som kryper på marken efter en utdelning och plockar upp varenda majskorn – allt man får tas emot med största tacksamhet.

Du nämnde att de gamla och barnen är mest utsatta, berätta mer om dem
– Barnen vi möter är alla hungriga. Det syns på dem - de är trötta, håglösa och ser slitna ut. De leker inte, de pratar inte. De drar sig undan istället för att visa nyfikenhet när vi kommer. Detta är mycket fattiga barn som aldrig fått gå i skolan och som ofta får gå hungriga. De är vana vid att ha för lite att äta, men nu är situationen värre än tidigare.

Igår kväll delade jag ut mat till några gamla damer som bodde i utkanten av en by. De var så trötta av hungern att de inte orkade tillaga maten själva. Jag fick skicka dit folk ur mitt team som kokade majsen åt dem och hjälpte dem att äta.

Har du träffat någon som gjort särskilt starkt intryck på dig?
– I byn jag befinner mig i just nu håller en flicka på att bli väldigt sjuk till följd av att hon druckit smutsigt vatten. Vi har ingen sjukpersonal med oss så vi kan inte göra mycket, det är fruktansvärt. Situationen är fruktansvärd.

Känns det övermäktigt?
– Det vi gör känns som en droppe i havet. Det är så många människor som svälter just nu, det behövs så mycket pengar och mat. Vi får göra det vi kan.

Ironiskt att svält uppstått till följd av torka och att hjälpen inte når fram på grund av för mycket regn! Hur tänker du om det? Är det normalt att det är så här?
– Det är så här i den här regionen – antingen för torrt eller för blött. Detta är ett problem som blivit värre med tiden.

Vad kan man göra för att liknande situation inte ska uppstå igen?
– Vi vill borra brunnar, så man kan få tag på vatten året runt.

Gilbert lämnar över telefonen till Daniel Mitone som tillhör det lokala ledarskapet i Turkana County:
– Situationen är extremt krävande. Vi som bor i Turkana (gäller för hela norra Kenya) livnär oss på boskap, vi föder upp och säljer för att ha en inkomst som vi sedan köper mat för. Jorden duger knappt till att odla, så vi producerar ingen egen mat. I år har torkan lett till att all boskap dött, så vi har inga pengar att köpa mat för.

Hur många människor finns det i Turkana?
– Runt en miljon människor.

Ungefär hur många av dem är drabbade av svält?
– Jag skulle uppskatta siffran till ca 70 %. Övriga 30 % har kontakter längre söderut i landet eller bor längs med vägen där man ibland kan få tag på något att äta.

Du är en ledare som just nu ser ditt folk lida. Vad känner du? Vad önskar du skulle hända?
– Det är sant att vi lider svårt just nu och att vi behöver mat, men i förlängningen vill vi ha verktyg som gör det möjligt för oss att hjälpa oss själva. Vi vill inte sitta och ta emot hjälp, vi vill kunna hjälpa oss själva!

Text: Jessica Eriksson

För mer information och direktkontakt med Afrika kontakta

Hoppets Stjärna
Kärrsjö 136
890 54 TREHÖRNINGSJÖ
0662-461 00            

Lennart Eriksson, Generalsekreterare
lennart.eriksson@starofhope.org              070-635 95 62