Kommuner urholkar rätten till personlig assistans

Olika myndigheter gör olika bedömningar i samma ärenden om personlig assistans och många av besluten överklagas. Det sänder tydliga signaler om att spelreglerna är otydliga och skapar en stor osäkerhet bland de med hjälpbehov. Det behövs ett tydligare regelverk och bättre utredningar av vad som ska ge rätt till assistans.

I dagarna har det uppmärksammats att olika förvaltningsdomstolar i landet bedömer rätten till personlig assistans olika. Rättssäkerheten brister dock redan innan ärendena överklagas och hamnar domstol. En ny studie visar att Försäkringskassan och kommuner gör helt olika bedömningar i samma ärenden, trots att hjälpbehovet utreds utifrån samma regler och förutsättningar. Tecken finns dessutom på att kommunerna gör snålare bedömningar när de tror att de kommer behöva stå för notan. Inspektionen för vård och omsorg bör nu undersöka frågan närmare.

De senaste dagarna har det framkommit att för personer med funktionsnedsättning som begär assistansersättning från Försäkringskassan så kan bedömningen av hjälpbehovet variera stort mellan landets domstolar. Detta innebär att rättssäkerheten brister, besluten varierar beroende på var i landet en individ bor.

Problemet är att rättssäkerheten inte är ett dugg bättre tidigare i processen. Att ärendena överhuvudtaget hamnar i domstol beror på att beslut fattade av Försäkringskassan eller en kommun överklagas. Och det sker ofta, särskilt eftersom rätten till assistans för den enskilde omprövas av Försäkringskassan vartannat år. Förvaltningsrätten avgjorde 933 ärenden om assistansersättning 2012. Ändringsfrekvensen var 30 procent. Med andra ord ändras nästan var tredje beslut från Försäkringskassan i domstol, vilket borde innebära att nästan vart tredje beslut från Försäkringskassan är felaktigt.

Detta skapar stor osäkerhet för den enskilde och leder till segdragna och kostsamma rättsprocesser. I Humanas juridiska årsbok 2015, som vi nyligen offentliggjort, redovisar vi en granskning som pekar på att det även finns stora skillnader mellan hur Försäkringskassan och kommuner bedömer behov.

En genomgång av ärenden i Halland och Västra Götaland visar att kommunen gjort snålare bedömningar än Försäkringskassan i 22 av 31 ärenden. Detta trots att handläggarna utreder hjälpbehovet utifrån samma regler och förutsättningar. I de 22 fallen är den genomsnittliga bedömningen av omfattningen av de grundläggande behoven cirka 8,4 timmar per vecka från kommunen och cirka 16,4 timmar från Försäkringskassan. Det rör sig alltså om stora skillnader, som kan innebära en stor förändring av hur vardagen ser ut för en person med funktionsnedsättning.

Mycket talar också för att kommunerna gör snålare bedömningar när de tror att Försäkringskassan inte kommer att bevilja assistans för att timmarna är för få, och att kommunerna därmed kommer att behöva stå för notan själva. Understiger hjälpbehovet 20 timmar är det nämligen kommunen som är skyldiga att står för kostnaden. Kommunernas agerande bidrar till att urholka rätten till assistans, och innebär samtidigt att de själva får ta större kostnader då färre kan få ersättning från Försäkringskassan.

Att olika myndigheter gör olika bedömningar i samma ärenden och att många beslut om assistans överklagas sänder tydliga signaler om att spelreglerna är otydliga.

Nuvarande situation skapar en stor osäkerhet bland de med hjälpbehov, och det behövs ett tydligare regelverk och bättre utredningar av vad som ska ge rätt till assistans och inte. Ett första steg bör vara att ge Inspektionen för socialförsäkringen i uppdrag att närmare utreda varför olika bedömningar görs av olika myndigheter och hur omfattande problemet är. Med korrekta bedömningar som bygger på ett gediget underlag kan rättssäkerheten stärkas och segdragna rättsprocesser undvikas.

Christian Källström, chefsjurist Humana