Religiös klädsel ska inte särbehandlas juridiskt

I onsdags förra veckan kom beslutet från EU-domstolen i två fall, ett i Belgien och ett i Frankrike, där arbetsgivare sagt upp kvinnor som burit religiös slöja. Flera nyhetsmedia har presenterat detta domslut med rubriker som “Arbetsgivare får förbjuda slöjor”.

Vad domslutet egentligen innebär är dock mer juridiskt komplicerat. EU-domstolen skriver att direkt diskriminering är olagligt, men bekräftar att indirekt diskriminering inte alltid är olagligt. Indirekt diskriminering sker när det finns en regel eller en rutin som ser ut att vara neutral, men missgynnar vissa grupper. Detta är dock inte olagligt om syftet med regeln eller rutinen är befogat och objektivt godtagbart, och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. I slutändan lämnar EU-domstolen tillbaka frågan till de nationella domstolarna i frågan om indirekt diskriminering. Och där finns det visst utrymme för olika rättstraditioner inom EU.

Förutom att beslutet getts större tyngd än det förmodligen har, så har det bland kommentarerna förkommit olyckliga generaliseringar om muslimer. Ett exempel är uttalandet från Amnesty i Sverige. De säger: “Vi ser att den här domen kan komma att legitimera diskriminering av muslimer, framför allt muslimska kvinnor”.

Om man ska vara noggrann här, och det ska man, berör beslutet alla som anser det är obligatoriskt att bära religiös klädsel eller religiösa symboler på sin arbetsplats. Ska religiösa symboler förbjudas på en arbetsplats är en grundförutsättning, enligt EU-domstolen, att förbudet gäller alla religiösa symboler.

Därtill måste man alltid minnas att det inte är alla muslimska kvinnor som anser det är obligatoriskt att bära slöja på sin arbetsplats. Det handlar alltså om de som följer en speciell tolkning av islam. Denna grupp av muslimer ska inte ges tolkningsföreträde av oss andra. Det lite slarviga uttalandet från Amnesty kan uppfattas som detta.

Frågan borde i slutändan handla om en avvägning mellan individers rätt att välja sin klädsel och uttrycka sin identitet, och företags rätt att föreskriva viss klädsel och visst uppträdande hos sin personal. Det borde inte vara en fråga som handlar om religion, men tyvärr blir detta konsekvensen av att religiösa grupper och religiösa föreställningar har ett starkt inflytande i samhället.

Det är förutsättningarna på arbetsplatsen; säkerhet, arbetsuppgifter, uniformskrav som ska vara styrande när inskränkningar i anställdas klädval görs.

– För det första så ska arbetsmarknaden ha som grundregel att vara bejakande och tolerant mot klädattribut så länge det inte innebär några konkreta säkerhetsrisker. Det viktigaste här är att religiösa koder och attribut behandlas som andra attribut ur lagens synvinkel. Jag har ju till exempel ring i örat och hästsvans och om jag skulle få sparken för det hade jag blivit jävligt irriterad, men om jag jobbade vid en maskin där hästsvansen är en säkerhetsrisk får jag ju finna mig i det. Jag tycker inte att en slöja ska behandlas annorlunda än en ring i örat, säger Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna.