Arbetet med Stockholmsmodellen har kraschlandat.

Igår avbröts förhandlingarna mellan de tre allmännyttorna i Stockholm, de privata fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.

Huruvida det går att starta om och lyfta igen är väl än så länge skrivet i stjärnorna.

Det vimlar av hyressättningsmodeller av nytt och gammalt datum runt om i landet. I Helsingborg åker parterna till och med på bussturné för att lansera sin gemensamma modell.

Men i Stockholm är det osedvanligt kärvt.

Både allmännyttan och de privata fastighetsägarna i Stockholm finns på en marknad där bostadsbristen är enorm, efterfrågan stor och många är beredda att göra allt för att få en lägenhet.

Det vill de utnyttja.

De privata fastighetsägarna har kämpat hårt för att få lagstöd för att efterfrågan och betalningsvilja ska spela roll för hyran. De anmälde till och med svenska staten till EU kommissionen i förhoppning om att EU skulle hjälpa de på traven.

När det inte gick satsade de hårt på att få en inhemsk lag som skulle ge de det de hett eftertraktar, en friare hyressättning och betydligt högre hyror.


När det inte gick så för de fram sina krav, inte bara i debattartiklar, utan tyvärr också i arbetet med Stockholmsmodellen.

Visserligen utan lagstöd vilket de emellanåt erkänner att de inte har.

Regeringen och en mycket stor majoritet i riksdagen avfärdade deras krav. De återfinns inte i den nya lag som ligger till grund för hyressättningsarbetet.

Men man kan ju alltid föra fram sina krav, som en ledande företrädare för de privata fastighetsägarna sa häromdagen.

Och vi kan alltid säga nej.