Inte i verkliga livet förstås. Där leder varenda ombildning till färre hyresrätter.

Men i politiken är det annorlunda. I takt med att partierna ombildar sina ledningar så ökar antalet partiledare som bor i hyresrätt.

Det är den enda flyttkedja som verkar funka.

Den nya Vänsterledaren Jonas Sjöstedt bor i hyresrätt liksom den ännu nyare partiledaren Stefan Löfven. Ett av Miljöpartiets två språkrör, Åsa Romson, bor i hyresrätt.

Den andre, Gustav Fridolin, gjorde tappra försök att hitta en hyresrätt men det gick förstås inget vidare.

”Förhoppningen om att få en hyresrätt gick i kras. Däremot lyckades han och hans nya sambo hitta en bostadsrätt på 27 kvadratmeter. Att det blev Kungsholmen var inget medvetet val”.

Ett tidstypiskt öde alltså.

Fredrik Reinfeldt bor i hyresrätt åtminstone under tiden han är statsminister annars villa i Täby. Annie Lööf bor hyresrätt i Värnamo men i bostadsrätt i Stockholm.

Det är faktiskt en extrem siffra. Makten bor vanligtvis i villa.

Spelar det någon roll hur man bor?

Japp.

Beslutsfattare som är för lika varandra, som har samma referensramar och som i övrigt lever sina liv på ett likartat riskerar att fatta märkliga beslut.

Ett parlament bör "vara ett mikrokosmos av folket som sådant. Parlamentet skall alltså innehålla medlemmar från samhällets alla grupper och sektioner. Det kan handla om grupper baserade på kön, socialklass, religion, etnicitet, ålder och så vidare. Modellen grundar sig i att man antar att en person som kommer från en viss grupp i stort delar åsikter och erfarenheter med gruppens andra medlemmar."

Det kan alltså inte vara något annat än en tillgång i beslutsfattandet att det finns politiker som bor på samma sätt som de cirka 3 miljoner som bor i hyresrätt gör.