LÖS INTE ETT PROBLEM I AVFALLSHANTERINGEN GENOM ATT SKAPA ETT ANNAT

Replik på SvD/Brännpunkt ”Avfallshanteringen är i grunden felkonstruerad”

Artikelförfattarna på Brännpunkt 9/5 vädjar till beslutande politiker att genomföra avfallsutredarens huvudförslag. Innan samma politiker går till beslut är det viktigt att de har möjlighet att väga in de aspekter på frågan som avfallsutredaren aldrig tittade på. Avfallsutredningen saknade i princip helt konsekvensutredning, vilket gör att den tappar i trovärdighet, vilket är synd då den också innehåller en hel del bra slutsatser. Det är min övertygelse att om avfallsutredaren hade gjort en riktig konsekvensutredning hade inte huvudförslaget sett ut som det gör nu.
Låt mig förklara varför:
• Kommunerna ska ansvara för insamlingen men producenterna ska betala. Det är den absolut svagaste punkten i hela förslaget. Vare sig utredaren eller hans anhängare har mig veterligen visat något konkret förslag på hur överföringen av pengar från producenter till kommuner ska organiseras. Om inte den delen utreds och klarläggs innan beslut så riskerar det att leda till ett mångårigt kaos i övergången från ett system till ett annat. Tänk själv: 290 kommuner, med självbestämmande, ska sätta upp sina egna system, med olika förutsättningar i vårt avlånga land, och sedan komma överens med tusentals producenter vad det får kosta. Det är grundläggande i alla väl fungerande organisationer att ansvar och befogenheter måste hänga ihop. Enligt förslaget ska kommunerna bestämma servicenivå och därmed kostnader medan producenterna förväntas stå för intäkterna och notan. Det leder inte till tydligare ansvarsförhållanden för systemet, möjligen gentemot medborgarna, men om inte systemet bakom fungerar så är det en kortvarig glädje.

En viktig del av insamlingssystemet för förpackningar och tidningar är det system för Fastighetsnära insamling, s.k. FNI ,som har byggts upp under de senaste 15 åren av framför allt de privata återvinningsentreprenörerna. De erbjuder idag kundanpassade servicelösningar till bl.a. fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar. Mer än en miljon hushåll har idag FNI och nöjdheten med systemet är högt. Om huvudförslaget genomförs kommer detta system, med tusentals civilrättsliga avtal, i ett svep att kommunaliseras, dvs socialiseras, och valfriheten för kunderna kommer att ersättas av ett kommunalt likriktat. Bakom detta förslag står en rad borgerliga politiker, vart tog ideologin vägen?

Artikelförfattarna gör en retorisk poäng av att vissa betalar för dagens system tre gånger. Det viktiga är hur dyrt systemet är att sätta upp och driva, den totala kostnaden för det hela hamnar i slutänden på konsumenten, dvs medborgaren, oavsett hur det tekniskt fördelas ut eller hur det organiseras. Vill man t.ex. ha bättre ordning på återvinningsstationerna så måste man tömma oftare och städa mer, det kostar mer pengar. Att inbilla sig något annat är att lura sig själv.

Dagens system har förbättringsmöjligheter, men är trots allt inte så dåligt som artikelförfattarna försöker att framhålla. Sverige har höga återvinningsnivåer, och ur systemet kommer en råvara av god kvalitet som används för att göra nya produkter av. Jag hävdar dessutom att dagens system är förhållandevis kostnadseffektivt , speciellt om man jämför med totalkostnaden för flera hundra olika system som blir följden av huvudförslaget.

Överreagera inte, utan titta istället på ett förslag inom ramen för nuvarande system där man ökar kraven på producenterna, tydliggör ansvar och roller, förbättrar tillsynen och därmed efterlevnaden av regelverken. Därmed kan man lösa många av dagens brister utan att ta stora risker.

Artikelförfattarna är samtliga representanter för Avfall Sverige som organiserar landets kommunala avfallsbolag. Finns det kanske en dold agenda i hela den här frågan? Genom att öka det kommunala ansvaret i enlighet med huvudförslaget så ökar de kommunala bolagens lagliga rätt ( enligt EU:s s.k. Teckal-kriterier ) att verka på den kommersiella marknaden, något som rimligen ligger utanför den kommunala kompetensen, men som i verkligheten visat sig vara högt prioriterat av något skäl.

Innan beslut, gör en ordentlig konsekvensutredning. Frågan är komplicerad och det finns tyvärr inga enkla lösningar. Men om man gör rätt finns det förutsättningar för att Sverige kan ta en ledande roll på vägen mot ett resurseffektivt samhälle

Lars-Gunnar Almryd
Vd och koncernchef, IL Recycling

Denna replik publicerades på Brännpunkt idag den 13/5 2013