PÅ MIN FAVORITGATA I ROM

Att promenera runt i Rom är ju lite av ett spektakel vart än i staden du befinner dig. Runt varje hörn väntar en ny kyrka att inspektera, ett nytt torg att utforska eller ett stort monument att besöka. Det är verkligen inte svårt att uppleva det som vi ofta uppfattar som typiskt italienskt här i landets huvudstad – men det kan också vara svårt att hitta platser i de centrala och historiska delarna av staden, som inte är invaderade av stora turistflockar och försäljare av allmänt krimskrams.

Därför blev jag väldigt förvånad första gången jag besökte Rom för x antal år sedan. Jag och en kompis hade vandrat genom hela staden och besökt många av de sevärdheter som du som turist måste besöka första gången du befinner dig i huvudstaden av kultur, historia och arkitektur. Vi hade kommit fram till det vackra torget Piazza Navona, och kände helt enkelt att alla våra åh! och ah! och meningar som ”titta där, vad fantastiskt” var slut. Vi behövde en paus från allt det storslagna.

Så vi gick av torget i dess nordöstra hörn, och svängde vänster på den första gatan vi kom fram till. Och där och då, steg vi in i ett helt annat Rom. Vi befann oss på Via dei Coronari, en oas mitt i kaosen.

Trots närheten till Piazza Navona och andra turisttäta platser i Rom, känns Via dei Coronoari som en oas mitt i staden…

Det är egentligen märkvärdigt att gatan är så pass lugn som den är – dels med tanke på dess läge, men också på grund av att Via dei Coronari sedan Medeltiden har varit en väldigt viktig passage i Rom. På Medeltiden kallades gatan i folkmun för Via Recta vilket betyder rak väg, och det var precis det den var – en av ett fåtal raka och regelbundna vägar i Rom under epoken, och också den snabbaste vägen att nå San Peters-kyrkan från Porto di Ripetta.

Av denna anledning var gatan frekvent trafikerad av pilgrimer, vilket ledde till att många försäljare av radband etablerade sig på samma gata. Dessa radband – coroni på italienska – gav sedermera gatan det namn den fortfarande har idag.

Trots att Via dei Coronari endast är cirka 500 meter lång, rymmer den många intressanta byggnader, kyrkor, torg och palats. Ett av de mest kända palatsen är Palazzo Lancellotti. Lancellotti-familjen var en nobel romansk familj, med ursprung i Sicilien. De tillhörde Nobilità Nera – den svarta adeln – vilka var de som förblev Påven trogen efter att staten Italien erövrat Rom 1870. För att visa sin trofasthet till Påven har dörren till palatset på Piazza di San Simeone förblivit stängd sedan den dagen.

Under 1960-talet fram tills början på 2000-talet tog gatan en annan skepnad och här öppnade flertalet butiker som sålde antikviteter av olika slag. Även om det fortfarande går att finna några sådana butiker på gatan, har antalet reducerats rejält de senaste åren, då intresset för antikviteter har ersatts av mer triviala ting, som kläder och prydnadssaker.

På gatan hittar du också många väldigt trevliga caféer där du kan dricka dagens första kaffe, eller slå dig ner i eftermiddagssolen och njuta av alla intryck du fått ta del av under dagen. Här ligger också, vad jag anser vara, Roms bästa gelateria, Gelateria del Teatro. Glassen är självklart hemmagjord enligt alla traditionella italienska procedurer (så kallat artigianale) och du hittar allt ifrån traditionella smaker som choklad, jordgubb och pistagenöt, till mer spektakulära smaker som hallon med salvia, basilikaglass, eller päron och rosmarin. Och inte gör det ju saken värre att få njuta av hela denna härligheten omgiven av vackra byggnader och små, mysiga och pittoreska torg.

Stanna en stund på ett av Via dei Coronaris många caféer och njut av en kaffe – eller glass – i solen.