Oacceptabel väntan för ensamkommande flyktingbarn

Barn som flytt till Sverige behöver stöd, inte lång väntan fylld av oro och ångest. Det menar Ann Svensén, generalsekreterare i IM, Individuell Människohjälp, som kräver att Sverige gör mer för att möta de utsatta barnens behov.

Ekots granskning av handläggningstiden av ensamkommande flyktingbarns asylärenden visar att många barn får vänta länge i en utsatt situation.

– Det är inte rimligt att barn ska behöva gå och vänta längre än nödvändigt på besked om sin framtid. De behöver stöd av kvalificerade personer som kan hjälpa dem att hantera den oro och ångest som flykten har väckt. IMs verksamhet Barn i väntan är en vedertagen modell som vi vet fungerar och som vi tycker det är av största vikt att fler kommuner erbjuder, säger Ann Svensén.

IM har se senaste tio åren tillsammans med Svenska Kyrkan tagit fram och utvecklat en pedagogisk modell för att möta barn som flytt till Sverige. Programmet, som drog igång i Malmö men idag finns i flera kommuner i landet, heter Barn i väntan/Barn i start (BIV/BIS) och är en gruppverksamhet för barn som antingen väntar på eller just har fått uppehållstillstånd. Fokus ligger på deltagarnas egna känslor och syftet är att stärka barnen och hjälpa dem hitta verktyg för att hantera sin situation och vardag.

– Det handlar om oerhört utsatta barn med behov av att få stöd och trygghet så fort som möjligt, säger Ann Svensén.

Helena Larsson är socionom och jobbar hos IM med att starta nya BIV/BIS-grupper i Helsingborg och Landskrona. Hon ser att behovet är stort.

– Det här handlar om ett förebyggande arbete, att stötta barn som varit med om väldigt mycket och som kan må väldigt dåligt, säger hon.

Hon möter både barn som kommit till Sverige med sin familj och de som kommit helt på egen hand.

– Oavsett vilket så bär man på många upplevelser, men de barnen som kommer ensamma har inte ens den trygghet som familjen kan ge. De behöver massor av stöd och trygghet, säger hon.

Enligt Helena Larsson kan BIV/BIS hjälpa barn att förstå sina egna reaktioner på det som de varit med om.

– Förstår man varför man känner som man gör har man också lättare att hantera känslorna och reaktionerna. Dessutom får barnen känna gemenskap med andra. Att dela sina känslor med andra kan göra dem lättare att bära.

IMs generalsekreterare Ann Svensén menar att det krävs kunskap, pengar och politisk vilja att hjälpa de barn som kommer till Sverige på flykt.

– Det kan inte vara upp till enskilda aktörer som IM och Svenska Kyrkan att driva den här typen av verksamhet i projektform. Vi kan bidra med en fungerande modell, och med stor expertis, men det är migrationsverket och kommunerna som måste försäkra att alla som behöver det får rätt till det här stödet, säger hon.

Kontakt:
Helena Larsson, projektledare BIV/BIS: 0704-10 03 21
Ann Svensén, generalsekreterare: 070-593 33 11
Heléne Rahm, verksamhetsansvarig BIV/BIS: 040-601 17 90