Veckokrönika: Hållbarhetsarbetet är ett lagspel

Veckokrönika: av Johan Nuder, koordinator på Informationscentrum för hållbart byggande

När den sibiriska kylan slog till mot stora delar av norra Europa under vecka nio utsattes vårt elsystem verkligen för ett test. Det gick till och med rykten om att om ett av våra kärnkraftverk skulle stanna, hade vi varit tvungna att släcka delar av Sverige. Om så hade varit fallet, vem hade vi skyllt på då? Eon, Vattenfall, Energimyndigheten eller brukarna?

Naturligtvis är det inte intressant att hitta en syndabock. Det intressanta är att reflektera kring hur vi tillsammans kan undvika att något liknande händer i framtiden. Och hur vi kom att hamna i denna olustiga situation.

När det gäller energi är Sveriges målsättning att ha 100 procent förnyelsebar energi till 2040 och att år 2030 ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005. Lägg därtill det långsiktiga klimatmålet om att senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Utmaningarna är tveklöst stora - kanske speciellt för bygg- och fastighetssektorn som har en betydande del av denna ”börda” på sina axlar.

Förutom effektfrågan har vi frågan om social hållbarhet. Vi har befintliga områden som belastas hårt med stora sociala problem, där segregation och utanförskap ökar för var dag som går. Samtidigt bygger vi som aldrig förr, med en kuslig igenkänningsfaktor från miljonprogrammens framfart. Dessa blev kanske inte alla gånger så lyckade ur ett socialt perspektiv.

Hur löser vi då de befintliga områdenas problem och hur säkrar vi upp att de nya inte uppförs så att vi får repriser från 60- och 70-talens områden? Ingen av dessa frågor har ett enkelt svar. Det finns inte några ”quickfix” där någon knäpper med fingrarna och simsalabim är problemet löst.

Nej, här handlar det om att arbeta tillsammans över kompetens- och traditionsgränser för att gemensamt hitta lösningar på stora, ofta komplexa frågeställningar. Hållbarhetsarbetet är ett lagspel. Dessutom behövs det säkert helt nya angreppssätt och samarbetsformer som historiskt sett inte känns självklara.

Låt oss titta på ekosystemtjänster för att exemplifiera. Anledningarna till att arbeta med ekosystemtjänster kan naturligtvis vara olika. Skälen kan vara miljömässiga, ekonomiska eller en mix av dem båda.

Låt oss tänka utanför boxen och leka med tanken att branschen enades om att inte konkurrera med ekosystemtjänster. Istället enas vi och upprättar en gemensam modell som alla arbetar med. Vad skulle hända då? Sannolikt hade ingen enskild aktör blivit förlorare, branschen hade stolt kunna kommunicera ”vi tar ansvar för miljön”, och samhället och miljön hade blivit vinnare.

Jag tycker det är det dags att inrätta en motsvarighet till Byggandets Kontraktskommitté inom hållbarhetsområdet. Då får vi en gemensam laguppställning för hållbarhet.

// Johan Nuder, koordinator på Informationscentrum för hållbart byggande