I veckan har man fått läsa om kampanjen ”Hamrén ryter till” där fotbollslandslagets förbundskapten medverkar i en reklam för ett välkänt varumärke förknippat med öl.  Kanske är det som Erik Hamrén själv uttryckte sig, att han såg det som ”en rätt skojig grej att göra till de som spelar i Grushjältar cup”. Det må vara hänt och skulle väl i så fall kunna ses som ganska oskyldigt. Samtidigt kan det tyckas onödigt av en förebild för många unga och äldre att deras förbundskapten marknadsför ett varumärke förknippat med öl, även om det framgår av kampanjen att den avser den alkoholfria ölsorten.

Från svenska fotbollförbundets sida ser man inga problem i att göra reklam för varumärket eftersom det enligt Mikael Santoft i det här sammanhanget just handlar om den alkoholfria ölen. Han tycker inte heller att det strider mot förbundets alkoholpolicy.

Det är också intressant att Mikael Santoft fastslår beroendet av sponsorer då han säger att ”- Grushjältar cup är möjlig att göra överhuvudtaget för att Spendrups har ställt upp”. Att idrotten är beroende av sponsorer är knappast någon hemlighet men frågan är om vi vill att vår största folkrörelse, idrottsrörelsen, ska vara beroende av alkoholindustrin för att finansiera sin verksamhet.

I senaste numret av tidningen Accent finns ett bildreportage från idrottsarenor. Här beskrivs att det är idrottsföreningarna som står för krog- och nöjeslivet på många håll i Sverige. I Östergötland är hockeyarenan Cloetta center länets största alkoholserveringsställe, i Leksands kommun har Ejendahls arena blivit det självklara feststället.

För mig är idrott förknippat med prestationer och folkfest inte krogliv.
Hur vill du att det ska vara?