Svar på Staffan Bergströms debattartikel, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=209676:

Den 20 april skriver professor Staffan Bergström en inte helt lättbegriplig debattartikel om dödlighet relaterad till illegala aborter och om frågan när livet börjar.

Bergström tar sin utgångspunkt i mödradödlighet till följd av illegala aborter, en fråga han vet mycket om och har ett respektingivande engagemang för. Givetvis har han rätt när han ser den frågan som oerhört viktig och det finns ingen anledning att anmäla någon annan uppfattning. Han har bevittnat de brutala konsekvenserna, inte bara av illegala aborter, utan också av en hård och skoningslös kvinnosyn, en hänsynslös manlig sexualitet och av fattigdom och brist på resurser.

Sedan förlorar sig Bergström i en lång, semantisk och egendomlig diskussion kring begreppet "befruktingsögonblicket". Hans slutsats är att det inte finns något sådant ögonblick, men han menar ändå att livet har en början, vilket naturligtvis är obestridligt.

Redan dag 22 efter befruktningen finns en hjärtrytm och en primitiv cirkulation, efter sju veckor har vi ett två centimeter långt barn med synliga armar och ben. Att det rör sig om mänskligt liv är alldeles uppenbart.

Bergström uppmanar sedan läsaren att ta ställning till vad som är "skyddsvärt liv". Det är en viktig uppmaning. Jag, och många med mig, betraktar självklart också dessa små människor som skyddsvärda. Vårt fokus är inte om befruktningsprocessen tar si eller så lång tid, eller kan indelas i olika steg, utan det faktum att det rör sig om just skyddsvärt liv och att varje abort, som alltid utförs långt efter att dessa steg har avslutats, innebär att skyddsvärt liv tillintetgörs.

I motsats till vad Bergström insinuerar är det fullt möjligt att förena engagemang för de ofödda barnen med engagemang för de oerhört tuffa och brutala villkor som många kvinnor lever under, främst i Afrika. Bergström har däremot rätt när han pekar på att preventivmedel inte räcker, särskilt inte på kort sikt.
Här kan faktiskt Sverige tjäna som exempel - här har det abortförebyggande arbetet med enbart preventivmedelssatsning helt misslyckats. Men är en liberal syn på aborter och ett förnekande av de ofödda barnens människovärde verkligen den enda tänkbara lösningen? Här är Bergström fastlåst och enkelspårig.

Vart Bergström vill komma med sin redogörelse för klogrodans befruktning är för mig dunkelt. Människolivet blir inte ett dugg mindre skyddsvärt för att befruktningen inte sker på ett ögonblick, utan är en process på flera timmar. Tror Bergström på allvar att alla vi som är kritiska till den svenska abortlagen, och all annan lagstiftning som mer eller mindre bortser från det ofödda barnets värde, grundar vår uppfattning på hur långt ett ögonblick är?

Däremot har han en poäng när han varnar för att hamna på "ett sluttande plan". Kanske tänker han, när han skriver så, på den abortinriktade fosterdiagnostiken, som knappast hade varit möjlig, ens som tanke, om inte den rådande abortsynen kommit att prägla vår syn på det ofödda barnet.

En abort måste ses som ett misslyckande. Detta oavsett om den är legal eller illegal. Den illegala aborten innebär ett större misslyckande, om också kvinnans människovärde hotas eller ifrågasätts. Därför måste vi söka lösningar, där illegala aborter inte behöver göras. Men det måste inte, får inte, innebära att vi ignorerar det ofödda barnets människovärde.

Tomas Seidal, docent i biomedicin, överläkare, styrelseledamot i Ja till livet