Johan & Nyström besöker Adado & kaffefarmen Mordecofe i Etiopien

De sista dagarna i Etiopien är bilintensiva på ett sätt som till och med känns i ryggen hos en van kaffeinköpare, men till sist kommer vi fram till Adado, en högt belägen, men framförallt svårtillgänglig tvättstation i Yirgacheffe-regionens utkanter. Kaffet härifrån har varit en stor favorit ända sedan jag var här för nästan exakt 7 år sedan. Det var det första soltorkade kaffe vi köpte, så självklart är det med lite extra intresse jag kommer hit igen. Vad har hänt sedan sist?

Den första upplevelsen är att: INGENTING har hänt. Här är helt dött. Inga torkbord har börjat byggas, gräset växer sig högt och frodigt, ogräset har brutit igenom betongen i tvättkanalerna. Och ingen personal syns till, bara en förvirrad person med en megafon (som han ropar något okänt budskap ur). Vi är alla lika förvirrade. Efter ett tag dyker några personer upp ur periferin, tal om brist på utbetalningar sägs vara skälet till övergivenheten. Men nu skall allt starta, vi skall inte behöva oroa oss, kaffet kommer att kunna processas så fort bären är plockmogna. ”Det löser sig”, riktigt hänger i luften, utan att man känner planen för HUR det skall lösa sig, är konkretiserad.

Men förmodligen har de rätt, här finns tusentals småbönder som alla är helt beroende på att Adado kommer igång. Och potentialen i kaffet är stor, och de rostare som står på kö för att köpa kaffet är många. Här växer en lokal varietet, med väldigt små bönor, som helt enkelt gör att kaffet, vid rätt behandling, är fantastiskt. Sött som mogna jordgubbar & grädde.

Två veckor efter vårt besök för vi höra att de har kastat 3 personer från Adado i fängelse. Förskingring av pengar, bland annat 10 000 dollar som en amerikansk kafferostare har skänkt för att de skulle fixa vägen (vilket tydligt inte hade skett då det var närmast omöjligt att komma hit), är skälet. Vi återkommer när vi vet mer om Adado, vi hoppas ha kaffe härifrån i år.

MORDECOFE

Sista natten sover vi hos Haile Selassie Gebro på hans farm Mordecofe. Här produceras det massor av kaffe, uppemot 500 000 kilo per år. Kaffet är ekologiskt, och vid rätt kontroll på tvättstationen, väldigt bra (vi köpte både hans tvättade och otvättade kaffe förra året).

Förutan att äta rått getkött, nersköljt med hemmaproducerad sprit (inte så gott någotdera), så drack vi vår färskaste kopp kaffe hittills, och det får avsluta vårt Etiopienminne. 90 minuter mellan plockning och bryggning, måste väl ändå vara något slags rekord?

Först skickades vi ut för att hitta de allra bästa bären, och under 10 minuters intensiv plockning fick vi ihop en fin korg mogna bär. Därefter krossades bären i en mortel så att muciliaget kom fram. Dessa torkades sedan långsamt i en järnpanna över kol. 30 minuter senare har bönorna fått en fuktighetshalt på 15 %. Sedan sköljdes traditionsenligt kaffebönorna, rostades (mörkt på ytan, närmast grönt inne mot kärnan), svalnade innan de krossades i en stor mortel till något som liknar kokmalet. Därefter bryggdes det i en Etiopisk kaffekanna där det fick koka upp tre gånger. Efter den råa nyslaktade geten och hemmavodkan, så smakade det fantastiskt.