Dvar torah 19 maj, Stora synagogan

Vad är grundläggande judiskt? När man pratar om vad som är judiskt handlar det ofta om det som skiljer oss från resten av samhället. Det judiska blir allt det som sticker ut: vad man äter eller inte äter, vilka högtider man firar eller inte firar, om man bär kippa, håller shabbes eller vilket umgänge man har. Och det stämmer ju att allt det utgör en del av den judiska traditionen. Men det finns en stor del av det judiska som enligt min erfarenhet inte lika ofta lyfts upp: alla de allmänmänskliga frågeställningar som judisk filosofi delar med resten av världen. Jag tänker på ämnen som till exempel socialt arbete, rättvisefrågor och miljöarbete.

Veckans parasha är ett utmärkt exempel på ett ämne som borde ingå i all undervisning om judendom: shmita. Hur många vet vad det är?

Shmita är mitzvan att inte bruka eller odla landet utan låta det ligga i träda vart sjunde år. Precis som shabbat är var sjunde dag, så ska vart sjunde år vara en shabbat-vila för landet. Shmita-lagarna beskrivs i början av veckans parasha Vayikra, kap. 25, vers 2-7:

När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Guds shabbat. I sex år skall du så din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. Men det sjunde året skall landet ha en shabbat-vila, en Guds shabbat. Då skall du inte så din åker och inte beskära dina vinstockar. Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av shabbat-vila för landet. Vad landet självt kan frambringa under denna shabbat skall vara mat åt dig, din tjänare och tjänarinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.

Vilka motiv kan tänkas finnas för lagarna runt Shmita? Ett första motiv är teologiskt. Shmita har många paralleller med shabbat och precis som shabbat är en påminnelse om skapelsen och Skaparen kan man förstå shmita-lagarna på samma sätt. Shmita-året är tillägnat Gud för att vi ska bli påminda om att vi och världen är Guds skapelse. Men utöver att minnas Skapelsen kan man också hitta flera tolkningar som är högst relevanta idag:

1. Ekologi

Maimonides, en av de största judiska filosoferna, menar att shmita-året är till för att förbättra jordbruket och ta till vara på naturen. Genom att låta jorden ligga i träda blir det bättre skördar de kommande åren. Shmita finns alltså till för att inte tära på naturens resurser och inte utarma jorden vi odlar på.

2. Social rättvisa

Andra uttolkare menar att Shmita-lagarna är till för skapa ett mer humant samhälle. Genom att ha ett system där vi inte får styra över vår egen egendom under ett helt år blir vi medvetna om hur det är att leva utan resurser. Under shmita-året gäller en sorts allemansrätt där alla som inte äger jord har lika stor rätt till skörd och frukt. På så sätt omfördelas ekonomin under shmita-året och skapar ett samhälle som inte främst bygger på äganderätt.

3. Självförbättring

En tredje anledningen till shmita-året sägs vara att upphöra med det vardagliga arbetet och ta sig tid till mer andlig utveckling och i det här fallet Tora-studier. Shmita-året ska alltså vara en möjlighet att stanna upp och försöka förstå vad syftet med våra liv är utöver våra karriärer.

Tre motiv till shmita-året - ekologi, social rättvisa och självförbättring - som alla tre berör ämnen som diskuteras flitigt i samhällsdebatten. Så varför pratar vi inte mer om shmita eller andra aktuella ämnen i förhållande till det judiska? Ibland känns det som en judisk “kompartmentalisering”, d.v.s. vi delar upp det judiska och icke-judiska i olika fack för att slippa potentiella konflikter mellan hur vi resonerar inom och utanför det judiska. Till exempel den genussyn som vi har på arbetsplatsen eller skolan behöver inte vara den som vi förespråkar i synagogan - för synagogan är en del av det som särskiljer den judiska traditionen.

I mitt arbete med att starta Paideia folkhögskola - Sveriges första folkhögskola med judisk profil funderar jag bland annat på just detta. Hur kan vi kombinera aktuella ämnen som berör oss i samhället med judiska texter och samtal? Hur kan vi föra dessa delar av oss själva närmare varandra istället för att dela upp dem?

Svaret, för mig, är att vi måste prata mer judiskt om det som berör oss. Och det måste komma från oss själva. Ingen annan kan säga vad det ska handla om. Det betyder inte att vi ska sluta att undervisa om shabbat och kashrut, men jag menar att vi måste bredda det judiska samtalet. Är det ekologi och hållbarhet du är intresserad av - studera det. Är det socialt arbete eller rättvisefrågor - se vad den judisk traditioner har att säga på det området. När Franz Rosenzweig startade sitt judiska Lehrhaus 1920 i Tyskland så skrev han: “inget judiskt är mig främmande”. Det betyder att du ska ta med dig själv, hela din person och alla dina intressen in i det judiska - det gör de judiska samtalet mer intressanta och livaktiga.

Noa Hermele

Dvar Torah
Parashat Behar-Bechukotai
5777