Pacificerande nervgift i dricksvatten och lyckopiller

Fluor används vid tillverkning, förädling och rengöring av metall, bl.a. vid uranutvinning; som konserveringsmedel för trä, i insektsmedel och råttgift. Men det används också i tandkräm och i många länder i dricksvattnet. Få vet om att det är ett kraftigt nervgift som bl.a. användes för att dämpa upprorskänslor i koncentrationslägren. Men vem visste att det även används i många av dagens psykmediciner.

I USA, Kanada, Australien och en del andra länder tillsätter man natriumfluor (NaF) i dricksvattnet med avsikten att förbättra tandhälsan. I Sverige använder man fluor enbart vid fluorsköljning (fluortanten), förutom i all tandkräm och andra munsköljningsvätskor, t.o.m. i tuggummi. Det går knappast att undgå. Vi går inte in i debatten huruvida detta fungerar eller ej, då det inte är syftet med denna artikel (mer om detta längre fram). Vissa fakta bör dock framhållas. För enligt en undersökning på närmare 40 000 skolbarn i USA år 1990 så visade det sig att fluortillskott i vattnet inte hade någon positiv effekt på hål i tänderna. I Nya Zeeland undersökte man 60 000 barn och fann ingen skillnad på kariesangreppen i fluoriderade och icke-fluoriderade områden. Att skölja tänderna i fluor kan möjligen hjälpa då det stärker emalj, men inte att dricka det. Av alla idiotiska påhitt är detta en bra kandidat…

Fluorsättning av vattnet i USA började med att aluminiumfabrikerna hade ett enormt överskott av natriumfluor - en restprodukt vid aluminiumtillverkning som man inte kunde bli av med så lätt. Miljöproblemen var stora. Man fick för flera decennier dessförinnan höra talas om en liten stad i USA där alla invånarna hade väldigt bra tänder. Man fann då att dricksvattnet där innehöll en hög halt av fluor – det var bara det att det var kalciumfluor – ett organiskt ämne som finns naturligt i naturen. Att detta skulle vara orsaken till den bra tandhälsan hos befolkningen blev dock aldrig säkerställt.

Men det brydde sig inte aluminium¬fabrikerna om som hade ett enormt överskott på natriumfluor(!), cirka 500 000 ton per år. De sålde det för ca 3 cent kilot och tjänade ca 15 000 000 dollar om året. Det fanns även en del ekonomiska intressen i det att en konsulterande advokat till det största aluminiumföretaget (idag Alcoa) blev chef för hälsovårdsmyndigheten (US. Public Health Service) 1947, den första myndighet som förespråkade fluor i dricksvattnet. Rockefellersyndikatet som ägde de flesta aluminiumfabrikerna låg ytterst bakom detta, och advokaten fick 750 000 dollar för detta, alltså – business as usual.

Under Reagans administration ökade man tillsättningen från 2 delar per en miljon gallon (3,79 liter) till 4 delar. Trots att undersökningar visar att 1 ppm räcker för att påverka nervernas effektivitet. Det innebär att i synnerhet små barn hamnar långt över riskzonen.

Det har varit en långvarig debatt över tillsättning av fluor i USA, och det är också därför det säljs så enormt mycket vatten på flaskor. Fast även där tillsätts numera fluor.

Den amerikanska tandläkarföreningen skrev redan i oktober 1944 följande: "Dricksvatten som innehåller så lite som 1,2 ppm fluor kan orsaka utvecklingsstörningar i skelettet, som osteoscleros, spondylos och osteopetros, såväl som struma, och vi kan inte ta risken, att göra sådana allvarliga systematiska störningar".

Det stora problemet är att natriumfluor i sig är ett nervgift, giftigare än bly och i samma klass som arsenik. Fluorjonen, som är den giftiga delen, friges mycket lätt från natriumfluor medan den är hårt bunden till kalciumfluor. Det finns flera undersökningar som visar att fluor i dricksvatten kan sänka IQ. I Lancet publicerade man en studie i decembernumret 2006 som identifierade fluor som en ”neurotoxin”. En studie vid Harvard 2006 kopplade ihop fluor med ”osteosarcome” en elakartad form av bencancer. Man fann en femfaldig ökning av bencancer bland tonåringar som drack fluortillsatt vatten från åldrarna sex till åtta, jämfört med en kontrollgrupp. Det urlakar även skelettet på kalcium och orsakar osteoporos. 1000 forskare skrev då under ett krav på att stoppa fluorideringen av dricksvattnet. Utan åtgärder. Det fanns en annan agenda.

Läs mer om hur fluor användes som passificerande nervgift i koncentrationslägren och till slut hamnade i Prozac – den kemiska religionens oblat.
http://www.kmr.nu/pressrel_2012_09_16-pacificerande-nervgift-i-dricksvatten-och-lyckopiller.htm