Konstfacks rektor Maria Lantz kritisk mot Konstnärsnämndens nya policy. "Den tyder på okunskap om arbetssätt."

I en debattartikel i dagens Dagens Nyheter ifrågasätter Konstfacks rektor Maria Lantz Konstnärsnämndens nyligen antagna policy för bidrag till vistelser i utlandet. Innehållet i denna följer en allmän och oroväckande tendens i svensk kultur- och utbildningspolitik att isolera sig och sakna närvaro på de platser där kultur spelar en viktig roll. Ett annat exempel var det hårt kritiserade förslaget att lägga ner de svenska Medelhavsinstituten, följt av högljudda protester som regeringen lyckligtvis tog intryck av.

Konstnärsnämndens nya policy innebär att stöd inte längre ges till vistelser i länder och regioner till vilka Utrikesdepartementet avråder från ”icke nödvändiga resor”. Det handlar om ett fyrtiotal länder däribland Israel, Palestina, Indien och Thailand. 

"Policyn är ett häpnadsväckande exempel på hur ängslighet blir till förmynderi. Konstnärers resor måste betraktas som 'nödvändiga resor'. I stora konflikter ställs det mänskliga på sin spets och konstnärens bidrag kan då vara vitalt för ökat samförstånd", menar Maria Lantz.

Men nu försvårar regelverket möjligheter till besök och samverkan på platser där exakt det som behövs är just konst, kultur och berättelser bortom den mediala rapporteringen. Länder som Indien, Israel, Palestina, Kenya eller Filippinerna har både komplexa och intressanta konflikter och system som är viktiga att belysa.

"Det är därför förödande att begränsa och kontrollera bidrag till internationella kulturutbyten, resebidrag, vistelsestipendier/residens och projektbidrag enbart utifrån ett lands säkerhetsstatus. Det innebär dessutom en helt ny färdriktning för svenskt konstliv", fortsätter Maria Lantz och ger följande exempel:

Lina Selanders film från Hebron, som i sommar ska visas på Venedigbiennalen, hade inte fått något bidrag i dag. Inte heller Maryam Ebrahimis och Nima Sarvestanis "Frihet bakom galler" som handlar om ett kvinnofängelse i Afghanistan och som nyss fick en Emmy för bästa dokumentärfilm.

Konstnärsnämndens beslut innebär också en syn på konstnären som någon som måste skyddas. Samtidigt ägnar de konstnärliga högskolorna mycket tid åt omvärldsanalys, etiska frågor och hur man närmar sig kontexter olik den egna.

"Att myndigheten Konstnärsnämnden ska bestämma vilka platser som kan besökas med stöd av medel från konstnärernas egen visningsersättning är både magstarkt och tyder på okunskap om arbetssätt. Konstnärers drivkraft är att ju utforska och de tar alltid risker, men bär också alltid sitt eget ansvar", avslutar Maria Lantz

Läs artikeln här: http://www.dn.se/arkiv/kultur/konstnarsnamndens-fo...