Våga släppa fram dina superhjältekrafter!

Vad är du rädd för? Smärta, skulle jag tro att de allra flesta svarar, om de går till sina hjärtan och känner efter. Både fysisk och känslomässig smärta är det vi är rädda för – att göra oss illa, att bli lämnade, övergivna, att bli sårade, att inte få vara med, att inte känna oss trygga. Detta är gemensamt för oss alla.

Den stora skillnaden människor emellan, som jag ser det, är hur vi handskas med den här rädslan.

Får den oss att låta bli att göra eller vara saker som vi innerst inne skulle må bra av? Får den oss att undvika att utnyttja alla våra unika talanger?

Eller hittar vi sätt och strategier som hjälper oss att ta oss igenom smärtan, så att vi når ut på andra sidan det jobbiga, och får uppleva den enorma belöningen av att ha klarat av något som vi inte trodde oss själva om, något vi innerst inne var rädda för?

Barn som kan vänta klarar sig bättre i livet
Jag läste för många år sedan om en studie där man låtit några godisbitar ligga framför små barn med instruktionen att om de inte åt upp de här godisbitarna så skulle de senare få dubbelt så många godisbitar. Det skulle alltså löna sig rikligt att gå igenom smärtan av att avstå från den direkta belöningen.

Sedan följde man upp hur det hade gått för de här barnen när de växte upp. Det visade sig att de barn som klarat av att låta bli godisbitarna och istället vänta på den större belöningen, de som vågat och lyckats ta sig igenom smärtan, var de som också senare klarat sig bäst i livet (var lyckligare, hade uppnått fler av sina mål etc).

Superhjältekrafterna är förklaringen
Förklaringen är, som jag ser det, att när vi vågar se det vi är rädda för (eller det vi tycker är jobbigt, långtråkigt eller smärtsamt på andra sätt) i vitögat så krymper det ofta snabbare än vi tror, och vi får nästan stålmannen-krafter, så upplyfta blir vi av att våga utmana oss själva och vår rädsla. Vi klarade det vi inte trodde, vi tog oss igenom det jobbiga!

Och när vi väl har fått uppleva den känslan, så känns det som att vi klarar precis vad som helst! Då får vi lättare att nå våra mål, och lättare att välja att göra det som får oss att må bra (träna, äta rätt, sova, meditera etc). För även sådant som vi mår bra av har de flesta ett initialt motstånd mot att göra, för det innebär viss smärta (träna, till exempel, eller gå och lägga sig lite tidigare och missa slutet på filmen).

Vi är alla superhjältar innerst inne
Tyvärr känns det inte som om sådant här uppmuntras i dag. Livet idag handlar, som jag uppfattar det, mycket om omedelbar behovstillfredsställelse, och om att undvika smärta så långt det bara går. Men om vi hela tiden undviker smärtan så kommer vi aldrig att få uppleva det magiska i att övervinna den – vi fråntar oss själva möjligheten att växa som människor genom att ta oss igenom smärtan och komma ut som starkare människor.

Jag tror inte livet var tänkt på det sättet. Vi har inte fått den här förmågan, de här resurserna vi har med oss, för att strunta i att använda dem. Vi ÄR superhjältar allihop innerst inne, vi har de resurserna, men vi släpper inte ut våra superkrafter. Hur schysst är det mot oss själva, och mot samhället och vår jord?

Nästa gång du står inför något som du tvekar inför, oavsett anledning, eller något som du märker att du skjuter upp, prova det här: Stirra det som känns jobbigt i ögonen och låt det komma närmare. Bara var i det jobbiga och låt det vara jobbigt, smärtsamt, tråkigt eller vad det nu är. Kämpa inte emot, utan låt det bara vara som det är. Efter en stund kommer du att känna att du lämnar det smärtsamma bakom dig, du har tagit dig igenom det, och då kommer du att få en skjuts framåt, en adrenalinkick eller en mäktig kraft inifrån som gör att du nästan flyger, och du kan till och med känna det som att ingenting är omöjligt!

Unna dig det. Det är du värd, mer än någon shoppingrunda.

Önskar dig enbart allt gott i livet.
Carolina