Anna Orłowskas utställlning på Panoptikon Fotografins Hus

LÄCKAGE OCH ANDRA ARBETEN

Let every eye negotiate for itself and trust no agent
William Shakespeare

Fotografiet kan ofta utgöra en förening mellan en fotografs mentala bild och ett avtryck från verkligheten. Å ena sidan medvetandets erfarenheter – eller möjligtvis omedvetna försägelser – minnen. Å andra sidan världen, verkligheten som den stiger fram och blottar sig, för fotografen och senare för betraktaren. Fotografens mentala bilder, erfarenheter, minnen, ja även fotografens varseblivning, är byggda kring enskilda och kollektiva – unika och delade – strukturer. Strukturer som har karaktären av ett språk. Ett språk inte olikt det som drömmar talar. Ett språk som fotografen och betraktaren, i bästa fall, drömmer tillsammans.

I ett av den polska fotografens Anna Orłowskas tidiga verk The Day Before (2010) är det filmiska anslaget påtagligt, ett antal scener gestaltas kring en ung kvinna. Fotografierna är klassiskt måleriskt – holländskt – ljussatta. Karaktäristiskt är – ett förhållningssätt som Orłowska senare skall fortsätta utveckla i sitt konstnärskap – att scenerna ger en laddad känsla av osäkerhet, att inget entydigt svar ges, ingen upplösning, inget frälsande slut. Tolkningen överlåts till betraktaren som en gåva eller ett ansvar; att skapa mening. Det är effektivt och antiauktoritärt. Beroende av fotografens och betraktarens känslighet och fantasi, öppnas ett gåtfullt och lockande fält av associativa betydelser och möjligheter, att lära sig, förstĺ, känna igen nĺgot – om sig själv i världen.

Pĺ detta sätt skriver Orłowska in sig i en utveckling där konstnärens intentioner har fĺtt ge vika för betraktarens upplevelse, i Sverige frĺn Ulf Lindes 60-tal; betraktaren gör konstverket, till 90-talets internationella relationella estetik. Konstnären agerar katalysator.

I serien Läckage (2011) utvecklar Orłowska detta förhållningssätt, även om de enskilda bilderna har blivit allt mer självklara som sammanhållna verk så blir relationerna dem emellan mer öppna och fragmentariska. De iscensatta fotografierna blandas med dokumentära, det filmiska anslaget kompletteras med handfast fotografisk realism. Många olika estetiska konventioner kan länkas in i verken. Här finns associationer till film noir, kitsch, banal- och absurditeter. Och här kan också en särskild svensk språkart urskiljas; Roy Anderssons avskalade estetik återanvänds vid några tillfällen. Detta är ingen slump, Anna Orłowska har ägnat mycket tid att skriva och tänka kring Anderssons filmarbete.

I ytterligare ett verk, Private Maps (2011), utfört tillsammans med Jakub Karwowski, prövar Orłowska och Karwowski att skildra ett kärleksförhållande från två olika perspektiv. Också här blandas olika genrer och perspektiv, lek och allvar, egna vardagliga meddelanden ges en plötslig närhet till döden.

Anna Orłowskas arbeten installeras på ett sätt som exempelvis kan väcka associationer till Wolfgang Tillmans. Och Orłowskas gestaltning kan finna valfrändskap exempelvis i Chris Pattersons bok Readheaded Peckerwood. Pattersons verk karaktäriseras också av blandformer mellan faktiska dokument – både akter och fotografier, egna och andras texter, iscensättningar och dokumentärfotografi. Fler exempel skulle kunna ges.

Men gemensamt för de alla är att den klassiska fotografiska konventionen sedan en tid tillbaka är på väg att lösas upp, omformuleras till något mer öppet, perspektivrikt, komplext.

Hans Hedberg