Internationella dokumentärer och gäster på Tempo

Om två veckor invigs den 18:e upplagan av Tempo Dokumentärfestival, i år med ett bredare program än någonsin – filmer från 23 olika länder kommer att visas. Många internationella gäster är inbjudna till festivalen, däribland flera som är nominerade till Stefan Jarl International Documentary Award, tävlingen där tio filmer konkurrerar om priset för bästa utländska dokumentär. Bland de gästande regissörerna finns David Borenstein med Dream Empire, som pryder årets affisch, Pieter-Jan De Pue med sin The Land of the Enlightened, Christy Garland med Cheer Up och Raoul Peck med den redan flerfaldigt prisbelönade I Am Not Your Negro. Årets festival presenterar också rekordmånga seminarier och masterclasses, flera av dem kring festivalens övergripande tema – (o)sanning.

Nominerade i Stefan Jarl International Documentary Award
Cheer Up, Christy Garland, Kanada
Dream Empire, David Borenstein, Danmark
Gaza Surf Club, Philip Gnadt & Mickey Yamine, Tyskland
The Grown-Ups, Maite Alberdi, Chile/Nederländerna/Frankrike
Homo Sapiens, Nikolaus Geyrhalter, Österrike
I Am Not Your Negro, Raoul Peck, USA/Frankrike/Belgien
La Chana, Lucija Stojevic, Spanien/Island/USA
The Land of the Enlightened, Pieter-Jan De Pue, Belgien/Tyskland/Frankrike
Machines, Rahul Jain, Indien/Finland/Tyskland
The Man Who Saw Too Much, Trisha Ziff, Mexiko

Internationella regissörer som finns tillgängliga för intervjuer under festivalen
Christy Garland – Cheer Up
Christy Garland är baserad i Toronto, men har arbetat en hel del i de nordiska länderna. Hennes senaste film Cheer Up är en finsk/kanadensisk samproduktion, där hon följer ett lag i nordligaste Finland som gör sitt bästa inom cheerleading. Ett finstämt porträtt av några unga tjejer, och hur övergången från tonåren till vuxenlivet kan se ut. Hennes prisbelönta dokumentär från 2012, The Bastard Sings the Sweetest Song, var en kanadensisk/dansk samproduktion som fick strålande recensioner.

David Borenstein – Dream Empire
David Borenstein är en amerikansk regissör som för närvarande bor i Köpenhamn. Han har också gått en forskarutbildning i antropologi vid City University i New York och därigenom fick han stipendium för att studera urbanisering och fastighetsspekulation i Kina. Hans kunskaper i ämnet och att han pratar flytande mandarin går att se i filmen Dream Empire som deltar i årets Tempo. Han har tidigare bland annat regisserat filmer för ARTE, Al Jazeera English, DR Horisont och New York Times.

Philip Gnadt & Mickey Yamine – Gaza Surf Club
Mickey Yamine växte upp i Kairo innan han började studera vid HFF Film University i Babelsberg, Tyskland. Philip Gnadt växte upp i Tyskland och studerade audiovisuell media vid Media University i Stuttgart. Tillsammans har de regisserat Gaza Surf Club vilket är deras första samarbete, och bådas regissörsdebut. Dokumentären hade premiär under Toronto Filmfestival 2016.

Raoul Peck – I Am Not Your Negro
Regissör och politisk aktivist från Haiti. Peck har regisserat både spelfilm och dokumentärer och 1996–97 var han kulturminister på Haiti. Peck flydde från Duvalier-diktaturen vid åtta års ålder till Kongo där han stannade i 24 år. Peck är utbildad i USA, Frankrike och Berlin. Hans senaste dokumentär, I’m Not Your Negro, hade premiär på Toronto Filmfestival hösten 2016 där den vann Publikens pris i dokumentärgenren.

Pieter-Jan De Pue, Belgien – The Land of the Enlightened
Pieter-Jan de Pue kommer från Belgien. Hans The Land of the Enlightened är hans första dokumentär, men en så kallad hybriddokumentär som blandar den fiktiva och den dokumentära formen. Resultatet blir en filmisk resa i det vackra men krigsplågade landet Afghanistan, där han under sju års tid har filmat barn som lever ett hårt gangsterliv i en otillgänglig och farlig del av landet. Regissören blev själv attackerad av talibanerna under inspelningen. De Pue står för både foto, klipp och regi av filmen och vann World Cinema Documentary Special Jury Award för bästa foto på Sundance Film Festival 2016.

Trisha Ziff, Mexiko –The Man Who Saw Too Much
Trisha Ziff är en brittisk dokumentärfilmare, producent och kurator som slog igenom 2008 med sin omtalade och hyllade dokumentär Chevolution som handlar om Alberto Kordas ikoniska fotografi av Che Guevara och dess resa från revolutionär symbol till kommersiellt varumärke. Hennes bakgrund inom konsten syns i hennes verk, och dokumentärerna har nästan alltid fotografiska teman. Hon har sedan genombrottet regisserat tre andra dokumentära filmer, den senaste The Man Who Saw Too Much följer den mexikanska fotografen Enrique Metinides. Ziff är bosatt och verksam i Mexiko, vilket hon varit större delen av sitt liv.

Olga Kravets – It´s Getting Dark
Bland de gästande utländska regissörerna i övriga sektioner finns ryska Olga Kravets som gjort den franskproducerade filmen It´s Getting Dark. Hon följer några familjer i Ryssland, där en av föräldrarna hamnat i fängelse på grund av att de protesterat mot orättvisor och förtryck i det ryska samhället. Efter filmen deltar hon i ett samtal tillsammans med Olga Romanova, journalist och människorättsförsvarare som leder organisationen ”Ryssland bakom galler”.

Peter Lataster och Petra Lataster-Czisch – Miss Kiet´s Children
I nederländska Miss Kiet´s Children följer filmarna Peter Lataster och Petra Lataster-Czisch en klass med nyanlända barn, där de flesta av dem kommer från krigets Syrien. Den fantastiska läraren, Miss Kiet, handleder sina elever vänligt men bestämt på deras nya språk och filmen inger åskådarna ett stort hopp om barnens framtida möjligheter. Filmarna har en lång rad dokumentärer bakom sig och gästar nu Tempo för första gången.

Bilden överst: Miss Kiet's Children av Peter Lataster och Petra Lataster-Czisch

Hela programmet och mer info finns på tempofestival.se

Ackrediteringen till festivalen är öppen! tempofestival.se/pressackreditering/

För att boka intervjuer, få tillgång till tittkopior eller pressbilder:
Sara Henrikson, 072-734 73 59, sara.henrikson@tempofestival.se
www.tempofestival.se
-------------------------------

Den 18:e upplagan av Tempo Dokumentärfestival äger rum den 6-12 mars 2017 på biograf Victoria, Filmstaden Söder, Bio Rio, Filmhuset, Hornhuset, Debaser Strand, Barbro, Folkoperan, Bar Bizarre, Moderna Museet, Reflexen i Kärrtorp, Mångkulturellt Centrum, Biokällan Märsta, Finlandsinstitutet och Centrum för fotografi. Tempo Dokumentärfestival är Sveriges största festival för dokumentära uttryck. Sedan grundandet 1998 presenteras dokumentärer från hela världen som annars inte skulle nå en svensk publik och Tempo utgör ett unikt forum för att samlat presentera dokumentära verk över genregränser – film, radio, foto och mer experimentella uttrycksformer. Tempo är också forum för dokumentärbranschen och arrangerar en rad branschrelaterade aktiviteter som work in progress, workshops, seminarier och Tempo Pitch.