Konstnärerna Leif Jordansson och Peder Bjurman har överlåtit ansvaret för föreställningen på en liten dansmus som genom en sinnrik triggerplatta styr olika delar av musiken och föreställningen. I det svagt upplysta scenrummet står ett antal vita plaststolar, vid varje stol finns spelkort med repliker. Publiken placerar sig och börja spela. De läser replikerna högt för varandra utan på förhand given ordning, som i ett sällskapsspel. Teatertexten skriver och spelar sig själv. Varje föreställning blir därför unik och omöjlig att upprepa.

Jordansson och Bjurman vill genom föreställningen undersöka fiktionens förutsättingar och skapa en verklighet som bara delas av publiken vid ett enda tillfälle. Hur fria är vi i uppfattningen av verkligheten och vem äger rätt att tolka den, undrar de.  Den massproducerade vita plaststolen är troligen världens vanligast förekommande möbel. Den finns på alla kontinenter, i alla miljöer, bland alla samhällsklasser och märks knappt på grund av sin vanlighet. Genom att lyfta fram den som individ och framhålla dess exklusivitet i massan, skapas en spegling av det subjektivt mänskliga. Vi ser oss själva som unika men betraktas av andra som delar i massan.En föreställning om individ och massa, manipulation och frivillighet, med slumpen som instrument och motor. Automatiserat och autonomiskt.

Ide, text och scenbild: Peder Bjurman Idé och musikkomposition: Leif Jordansson Ljuddesign och styrfunktioner: Johan Adling Ljusdesign: Tobias Hallgren Medverkande: Publiken och en dansmus.

http://mdtsthlm.se/artists/peder-bjurman-and-leif-jordansson-grow-in-the-dark/