"Jatte" tillbaka i Konsthallens jubileumsutställning

Luleåkonstnären Jan-Anders Jatte Eriksson är en av konstnärerna som har sin konst i huset, tavlan På moln stod du, hänger strax utanför Konsthallen. I sommar är han aktuell med en större utställning som fått namnet Inlandet.

Det hela startade med en tävling då ett antal konstnärer bjöds in för att göra konstverk till den fasta utsmyckningen i Kulturens hus. Jan-Anders Jatte Eriksson, bestämde sig för att göra en tavla inspirerad av dikten På moln stod du av poeten Julius Wecksell. Och att hans verk slutligen blev antagen kom som en överraskning.

– Jag trodde inte att jag skulle få vara med på den utsmyckningen, men det var fint naturligtvis att den kom med. Eftersom tavlan är så stor så var den också ganska svår att måla, så jag hade stora penslar som jag sprang över med längs tavelduken. Den är ju nästan fyra meter bred så det var svårt att få ut den ur ateljén, men det gick ju bra och nu hänger den ju där, minns Jatte och ler.

Vad har hänt de tio åren som gått.

– Jag har gnetat på en del under åren. På senare år har jag ställt ut i Göteborg och Bodens konstgille och Havremagasinet. Jag har även ställt ut åtta gånger på Galleri Estetica i Malmö, så det har blivit en del under åren.

Den starka röda färgen som dominerar På moln stod du, har även satt avtryck i andra målningar?

– Ja, den återkommer i många av mina tavlor. Nu har jag ledsnat lite och använder blått allt mer men de starka färgerna har jag fortfarande kvar. Men jag har väl inte så stort spektrum, varje färg har sin egen färgskala så att det inte blir för grällt.

Vad inspireras du av?

– Jag åker mycket skidor, jag har ett berg som jag brukar åka upp på. Sedan går jag mycket i fjällen och paddlar kanot. Men egentligen är det väl hela livet som sätter spår. Jag tittar mycket på konst och har bland annat rest till Louisana, Malmö, Köpenhamn och varit till New York och det betyder mycket. Konstnären Peter Doyle målar på ett sätt som jag influerats mycket av.

Nu när Kulturens hus firar tio år är Jan-Anders Jatte Eriksson tillbaka med jubileumsutställningen Inlandet.

Hur har du tänkt kring den här utställningen?

– Jag har tänkt att det ska vara bra, ler han och fortsätter:

– Det känns som en viktig utställning. Tidigare har jag varit någorlunda lugn inför utställningar och har alltid haft en grund att ställa ut och kompletterat med några nya målningar. Men den här gången kände jag en viss press och ville få ihop något nytt. Ibland kan jag måla en hel dag utan att man lyckats med något, och ibland kan man måla en hel dag och sedan ta bort allt. Jag är väl lite självkritisk också. Men så finns det stunder då jag funderar på hur fan gick det där till… Då känner man tillfredställelse. Men sedan kan känslan vara bort när man ser den nästa dag. Det är lätt att man tycker att en tavla är bra bara för att man lagt ner så mycket jobb på den… och det stämmer ju inte. Tvärtom finns det en risk att man gnetar sönder den.