Sexuellt våld i konflikt debatteras i FN

Imorgon, onsdag 17 april, debatterar FN:s säkerhetsråd generalsekreterarens rapport 2013 om sexuellt våld i krig och konflikt. 

– Det är viktigt att FN:s säkerhetsråd fortsatt håller fokus på den här frågan. Säkerhetsrådet har en nyckelroll att spela när det gäller att förebygga och bekämpa förekomsten av sexuellt våld i krig och konflikter, säger Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna och fortsätter:

– Men det är oroande att det sexuella våld som använts mot politiska dissidenter, som vi exempelvis sett under oroligheterna i samband med valet i Kenya 2007 och Konakry i Guinea 2009, inte omnämns i årets rapport, såsom gjordes i förra årets. Inte heller de våldtäkter och grova sexuella trakasserier som egyptiska kvinnor nyligen utsatts för på Tahrirtorget I Kairo återfinns i rapporten. Vår erfarenhet är att sexuellt våld och hot om detta, är ett av de vanligaste hindren för kvinnor världen över att ta plats i offentligheten och få inflytande i samhället.

Årets rapport tar bland annat upp att:

• sexuellt våld är ett allvarligt krigsbrott och klargör att det finns en tydlig koppling till internationell fred och säkerhet;
• en ökning har skett av det sexuella våldet och antalet våldtäkter i Mali;
• det sexuella våldet ofta används som strategi för att tvångsförflytta befolkningar och bedriva etnisk rensning. Bland annat för att komma åt begärliga naturtillgångar eller för att underlätta handeln med narkotika.  Så sker i t ex Colombia, Demokratiska republiken Kongo (DRC), Syrien, Libyen;
• våldtäkter förekommer i krigets Syrien. Ibland, på vissa platser och vid vissa tidpunkter, i sådan omfattning att det kan komma att klassas som krigsbrott och brott mot mänskligheten. Syriska män i fångenskap uppges också ha blivit utsatta för våldtäkt och tortyr;
•  tvångsäktenskap och sexuell slavhandel har blivit allt vanligare. Milis- och gerillaledare i t ex Afghanistan, Mali, Sudan, Sydsudan, Centralafrikanska Republiken och Jemen rövar bort unga flickor från familjer, gifter sig med dem för att sedan ”lagligt” kunna utsätta dem för våldtäkt. Andra offer för sexuellt våld tvingas gifta sig med sin förövare. På så sätt går förövaren fri från straff;
• aktivister, opposition,lokala politiker och deras familjer är särskilt utsatta för hot om sexuellt våld och sexuellt våld.

Förslag finns bland annat på att:

• kvinnor som blivit gravida efter våldtäkt ska erbjudas adekvat vård och tillgång till säker abort eller akut-p-piller; 
• straffrihet för förövare av sexuellt våld måste motarbetas och förbjudas;
• insatser ska göras för bättre övervakning och rapportering om män som offer för sexuellt våld.

– Under senare år tar konservativa krafter med religiösa förtecken varje tillfälle i akt att försöka begränsa kvinnors rättigheter. Vi såg det nu senast i mars på FN:s Kvinnokommission*. En ohelig allians mellan bl.a. Vatikanstaten och Iran, gjorde då allt för att sätta käppar i hjulet för
att en överenskommelse om att stoppa våldet mot kvinnor skulle bli möjlig, säger Lena Ag.

– Därför är det en viktig markering att de mäktiga G8-länderna, med den brittiske konservativa utrikesministern William Hague i spetsen, antog en deklaration i förra veckan till stöd för FN:s arbete mot sexuellt våld i konflikter. Vi saknar tydliga ståndpunkter från Carl Bildt i frågan och uppmanar honom att följa exemplet från sin brittiske ministerkollega, säger Lena Ag.

*FN:s Kvinnokommission, Commission on the Status of Women, är en årlig uppföljning av den så kallade Pekingdeklarationen, som antogs av FN:s kvinnokonferens i Peking 1995.

Länk till årets FN-rapport från generalsekreteraren:

http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/2013/149

Fakta 

Efter FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 antog FN:s säkerhetsråd 2000 resolution
1325 ”Kvinnor, fred och säkerhet”, som handlar om kvinnors rättigheter och deltagande som aktörer i fredsprocesser. Den följdes sedan upp av resolution 1820, 1888, 1889 och 1960, som ytterligare förstärker artiklarna i 1325 (1889), samt specifikt siktar in sig på arbetet mot sexuellt våld i konflikter (1820, 1888, 1960).