Folkmorden och retoriken

Det pågår ett folkmord. Det har till och med Europaparlamentet bestämt och andra länder har följt efter. Det är en viktig symbol, inte minst för att överlevare ska kunna få upprättelse i domstol.

Journalisterna Joakim Medin och Nuri Kino tillsammans med Lena Ag, Kvinna till Kvinnas generalsekreterare berättade på seminariet om vad det är som pågår. Det går nästan inte att förstå. Det är lätt att förstå att nyhetsredaktörer tvivlar på att det verkligen är såhär. Inte minst är det besvärligt för att det finns en tydlig koppling till att USA ville kunna dra undan sina styrkor från t ex Mosul och därför behövde kunna säga att läget var bättre. Här i Sverige är det också bekvämt av liknande skäl. Om vi erkänner att situationen är farlig går det ju inte att avvisa dit.

Idag är situationen fortsatt svår. Kvinnor och barn som förslavats och som torteras och våldtas flyttas från t ex Mosul till Syrien och många barn som tillfångatas hjärntvättats till barnsoldater och används som mänskliga sköldar. Även om vi tycker att dessa etniska och religiösa grupper har rätt att bo i de byar där yazider bott i tusentals år måste vi då också göra något för att det ska finnas några som kan återvända.

Partigrupperna ser ju annorlunda ut i EU och med på seminariet är Jytte Guteland (s) och Lars Adaktusson (kd) som sitter i varsin av de största partigrupperna i europaparlamentet. Med är också Gulan Avci (L) som glädjande nog betonar vikten av att behandla trauman som en del i att stärka både människor och samhälle.

Till skillnad från t ex europaparlamentet och USA har inte Sverige erkänt de massövergrepp som pågår som folkmord, något som Jytte Guteland är kritisk till. Här har socialdemokraterna i parlamentet och riksdagen olika syn säger hon. Hon och de övriga betonar att europaparlamentet står upp för de mänskliga rättigheterna.

Mänskliga rättigheter och människovärden är det som har grundat EU. Om vi inte kan leva upp till de värderingarna undergräver vi hela legitimiteten för Europasamarbetet säger Lars Adaktusson. Det märkliga är att han inte pratar om hur vi ska stoppa övergreppen. Det är ju inte över. Nu, säger han, handlar det om steg två, hur vi säkerställer att människor kan återvända. Även om det är bra med planer är väl bara frågan om det är vad vi behöver mest när situationen så allvarlig som den fortsatt är?

Läkare i Världen menar att för att människor ska kunna återvända och bygga samhällen som, trots de fruktansvärda trauman människor har genomlevt, ska bli rättssäkra behöver deras mänskliga rättigheter respekteras. Barnen behöver få utbildning och alla behöver få tillgång till både behandling och bättre dokumentation av vad de har varit med om, t ex tortyrundersökning enligt istanbulprotokollet. Vi måste därför bygga kapaciteten i flyktingläger i området och även såklart skapa säkra vägar till trygghet och läkning – även om målet för personen är att kunna återvända.

Det är svårt att få ihop alla de fina saker som sägs i detta sammanhang, både om varför sacharovpriset delats ut till just dessa hjältar och om vad som behöver göras för att få folkmordet att sluta, med den nuvarande politiken. Resolutioner är bra steg i rätt riktning men de behöver också följas upp av konkreta politiska lösningar. I ljuset av kommissionens förslag om nya asyllagar, den nya dublinförordningen och avtal med både Turkiet och Afganistan funderar vi på om EU kommer att vara del av den lösningen eller fortsätta skapa förutsättningar för att problemet fortgår. Vi får hoppas att de politiker som var med idag gör allt de kan för att förverkliga det de pratar om dagar som denna.

/ Eliot Wieslander, Generalsekreterare på Läkare i Världen