Läkare Utan Gränser fördömer det fruktansvärda våldet i Sydsudan

Läkare Utan Gränser fördömer det obeskrivliga våldet i Bentiu, Sydsudan, i samband med striderna den 15 april. Tiotusentals människor har tvingats fly till en FN-bas där de nu lever i omständigheter som är direkt livshotande.

Läkare Utan Gränser har fått rapporter om fruktansvärt våld, däribland riktade avrättningar, som ägt rum på det statliga sjukhuset i Bentiu. Dessa handlingar är tecken på en oroande trend med eskalerande våld och brutalitet i landet. Nu uppmanar Läkare Utan Gränser alla beväpnade aktörer att omedelbart upphöra med dödandet och att de tar kontroll över de stridandes agerande och fullföljer sitt ansvar gentemot civilbefolkningen i de områden de kontrollerar.

– Det jag såg i Bentiu – döda kroppar som lemlästats och låg utspridda på gatorna i olika stadier av förruttnelse, delvis uppätna av hundar och fåglar – var en förolämpning mot mänskligheten, säger Raphael Gorgeu, Läkare Utan Gränsers landansvarige i Sydsudan. Våldet i Sydsudan har tagit en hemsk vändning som fråntar människor deras mest grundläggande mänskliga värdighet. Att bevittna detta är fruktansvärt.

Sjukvård under attack
Läkare Utan Gränser har fått trovärdig information från ögonvittnen om att fler än 33 personer dödats inne på det statliga sjukhuset i Bentiu, däribland en anställd på hälso- och sjukvårdsdepartementet. Attacken i Bentiu är ytterligare ett bevis på hur sjukhus - som ska vara fredade i en konflikt - alltmer utsätts för riktade attacker och grymheter.

 – Även om patienterna inte var en uttalad måltavla var det vissa av dem som sökt skydd på sjukhuset som attackerades och dödades enbart på grund av sin identitet och tillhörighet, säger Christopher Lockyear, ansvarig för organisationens insatser i Sydsudan.

Ända sedan krisen i Sydsudan började har Läkare Utan Gränser konsekvent fördömt våldet och övergreppen, oavsett vilken beväpnad aktör som varit inblandad. Läkare Utan Gränser och andra organisationer fortsätter att bistå med hjälp i konflikten, men oroas samtidigt över hur situationen utvecklas.

– Våra resurser är inte obegränsade. Samtliga beväpnade aktörer har ett moraliskt och juridiskt ansvar att begränsa antalet civila offer, att underlätta för hjälpinsatser och respektera våra vårdinrättningar, säger Raphael Gorgeu. Det är dags för både oppositionen och regeringen att agera. 

Om ingenting görs omedelbart åt de fruktansvärda levnadsförhållandena och bristen på vatten och sanitet kommer många människor att dö av sjukdomar som går att förebygga. Internflyktingarna står inför ett desperat val mellan mycket svåra levnadsvillkor på FN-basen och livshotande säkerhetsförhållanden utanför.

För mer information kontakta presstjänsten på 0708-33 77 40. 

Läkare Utan Gränser har arbetat i Sydsudan sedan 1983. I december 2013 utökade organisationen sina insatser och arbetar nu i 21 projekt i 9 av 10 delstater med att ge grundläggande sjukvård, kirurgi, vaccinationer, samt vatten och sanitet.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vittnesmål från attacken den 15 april, Bentiu, Sydsudan

Två vittnen berättade hur en grupp med 21 personer från Darfur togs ut från sjukhuset och dödades bakom sjukhusområdet, medan ytterligare en grupp med fem civila från folkgruppen nuer, däribland en kvinna, sköts och dödades inne på sjukhusområdet. Ytterligare några patienter från Darfur och en person tillhörande folkgruppen dinka dödades. Efter hårda strider skickade Läkare Utan Gränser ytterligare kirurgiska team och medicinska förnödenheter med flyg för att förstärka de befintliga teamen på plats. Fler än 230 krigsskadade har hittills behandlats för skottskador. En medicinsk anställd som närvarade under attacken på sjukhuset vittnar:

”Striderna började runt 06:30 på morgonen. Civila och avhoppare hade flytt till sjukhusområdet när striderna började. Oppositionens trupper tog sig in på området runt 09:30 på jakt efter avhoppare. Soldaterna anklagade oss för att vara på regeringssidan och att alla som stannade i Bentiu under statlig kontroll var förrädare. Vi berättade för dem att vi var medicinsk personal. Jag gömde mig i en av byggnaderna med annan sjukhuspersonal. Vi såg hur en grupp människor dödades. Bland dem fanns en anställd vid hälso- och sjukvårdsdepartementet, en man från Darfur, en nuer-kvinna och två nuer-män. De som kom från Darfur gjorde motstånd och hela gruppen dödades. Tjugotvå människor från Darfur fördes bakom sjukhusområdet och 21 av dem dödades. Bara ett barn skonades. Senare såg jag kropparna av tre personer från Darfur som hade dödats framför sjukhuset och ytterligare tre som dödats inne på sjukhusområdet. Jag var här när de skadade från Darfur fördes hit från moskén. De blev slagna och rånade av andra patienter i uniform, som inte ville ha dem på sjukhuset. När soldaterna gav sig iväg gick jag till FN-basen. Jag känner mig inte säker på sjukhuset längre. Många människor har kopplingar till båda arméerna. Jag är rädd för att lämna FN-basen.”

Tusentals andra flydde för sina liv till den närliggande UNMISS- basen, som svällde från 6 000 personer till över 22 000 inom några dagar - ett stort antal människor som hjälporganisationerna på plats inte var rustade för att kunna ta hand om. Människorna har flytt från en fara rakt in i en ny. I dagsläget finns bara en toalett per 130 personer, och man tvingas uträtta sina behov i det fria vilket är ett stort hot mot hälsan. Vattenbristen är allvarlig med mindre än sex liter vatten per person och dag (15 liter anses vara minimängden i en nödsituation).