Ny bok! Dag Sebastian Ahlander om att vara morfar och farfar

Barn med närvarande mor- och farföräldrar klarar sig bättre i livet och själv får man mer livsglädje på gamla dar. I Lilla morfar och farfarboken delar Dag Sebastian Ahlander generöst med sig av erfarenheter från sitt eget morfarsliv, och ger många roliga och tänkvärda råd. Främst vill han uppmuntra till att gå rakt in i den nya relationen, något män i hans generation generellt inte alltid är så bra på.

-Det här är sista gången livet bjuder upp till dans. Barnbarnen ger oss en andra chans att möta barn inom familjen. Håll dig inte undan för att du är gammal och trött, ta en extra lur istället! säger Dag Sebastian Ahlander. Forskning visar att barn som får vara mycket med sina mor- och farföräldrar klarar sig bättre i livet, får färre bokstavsdiagnoser, får bättre självförtroende och oftare bedriver högre studier. Det beror på att äldre hör och ser barnbarnen på ett annat sätt än deras egna föräldrar hinner göra.

Lilla morfar- och farfarboken genomsyras av hur fantastiskt det är få barnbarn, men döljer inte heller otillräckligheten och tröttheten som lätt slår till.

– Det är visserligen sant att barnbarnen är livets efterrätt – men ibland blir man mätt!

– Det bästa vi kan ge våra barnbarn är tid. Det är vårt stora trumfkort jämfört med föräldrarna.

Foto: Viktor Fremling

Dag Sebastian Ahlander är morfar till fyra barnbarn, pensionerad diplomat och författare. Tidigare har han bland annat skrivit bästsäljaren Handbok för glada gubbar och uppföljaren Tänkebok för Glada Gubbar.
​
​Ur boken:

Fyraåringen och jag skrattar gott åt uttrycken ”prata bredvid munnen” och ”lägga benen på ryggen”. Ja, hur går det till egentligen? Han visar så gott det går och vi skrattar glatt, särskilt när jag skulle visa och sedan inte kunde komma upp från golvet. Då är det lättare med uttrycket ”lägga näsan i blöt” även om jag fick torka upp mycket vatten efteråt.

Små barn är bokstavstrogna vilket vi äldre kan ha glädje av. När vår treåring föll och slog sig hemma hos oss skrek han på mamma. ”Men du har ju mormor här,” tröstade morfar. ”Det är ju mammas mamma, en dubbel mamma.” Han tystnade genast och funderade – och så kunde leken fortsätta.

Det är viktigt att vara konsekvent men glöm inte att det finns en föräldrakonsekvens och mor- och farföräldrakonsekvens, för att inte tala om en morfar/farfarkonsekvens. Det uppfattar och uppskattar varje barnbarn instinktivt.

Samtal med barnen som med vuxna. Det gör inte deras föräldrar. Det kan bli vår verkliga styrka.

Vår ettåring som just lärt sig gå håller sig osäkert i dörrposten. Det gör morfar också som just fått en ny höft. Vi befinner oss således i var sitt gränsland. Kanske kan det förklara intensiteten i våra relationer.