A boy and his atom - en reflektion kring hur fort och långsamt utvecklingen går

I filmen A boy and his atom som IBM just publicerat har man använt en teknik som gör det möjligt att arrangera atomer i olika mönster - atom för atom. Genom att frysa ner koppar till en extremt låg temperatur kan man bromsa upp atomernas rörelser och med hjälp av magnetfält och en speciell nål kan man lyfta och släppa enskilda atomer på ett underlag. I skrivande stund dyker det upp allt fler medierapporter om detta och kommentarer i stil med "tänk vad man kan göra idag".

Man jag tänker tillbaka på en av mina mest spännande dagar som journalist när jag i mitten av 1990-talet tillsammans med en handfull andra journalister vallades runt i IBMs forskningsanläggning i San José, Kalifornien. Projekten kunde i det närmaste liknas vid grundforskning och jag kommer ihåg tre av dessa.

En var ett labb där en forskare och hans team arbetade med att utveckla hologramteknik som kunde användas till att bränna in ettor och nollor i en kub av glasmaterial som sedan skulle kunna användas för arkivering i kanske hundratals år. Fast exakt vad det skulle användas till var inte helt klart. Det talades om tekniken som ett alternativ till hårddiskar och minnen och i höstas fylldes media med uppgifter om att Hitachi utvecklat en teknik för att "evighetslagra" data i glas. 

I ett annat labb fick vi höra en annan forskare prata om röstigenkänning. Han menade att det var hans, och IBMs, uppfattning att vi framför allt skulle kommunicera med våra datorer, kylskåp och telefoner genom röstkommandon i framtiden. Det man arbetade med i labbet var att få datorerna att förstå naturligt tal, det vill säga talat som vi pratar med varandra. System som förstod ord som uttalades tydligt och med en paus emellan fanns det redan ett antal. I sammanhanget kan det vara bra att tänka på att Apples Siri, som gör att man kan ställa frågor till sin Apple 4S eller senare genom röstkommandon, lanserades nästan 20 år senare, 2011.

Men den demonstration som för alltid etsades in i mitt minne var när vi fick komma in i ett litet trångt kontrollrum med en kufisk forskare som såg ut som en tärd version av the comic guy från The Simpsons. Hästsvans, urtvättad t-shirt med Jaws-tryck och tofflor på fötterna. Förutom en massa skärmar och utrustning dominerades rummet av fyra högtalare. Vi fick sedan se en demonstration där forskaren, vars namn jag tyvärr glömt, lyfte, flyttade och släppte ner en atom i underlaget. Hela operationen genererade ett märkligt ljud genom högtalarna och när han släppte en atom på en annan blev det ett tydligt "tjopp"-ljud genom hela labbet, följt av konstpaus ovch sedan hans kommentar; "that...is the sound of atoms...making love".

Därefter fick vi i tur och ordning själva, med hjälp av kontrollerna, flytta atomer. Så redan för snart 20 år sedan, satt jag och mödosamt skrev mina initialer RA i kopparatomer - med samma teknik som nu använts av IBM för att spela in deras A boy and his atom. Och varken vi eller IBM verkar egentligen veta exakt hur man kan använda tekniken till något vettigt...

I en värld där företag som Google, Skype, Facebook och Samsung på mycket kort tid verkar ändra spelreglerna och skapa helt ny teknik, helt nya användningsområden och en helt ny marknad som ingen ens kunde föreställa sig innan den plötsligt lanserades, kan det ändå vara intressant att se all den forskning som ofta föregått dessa plötsliga markbrytande innovationer.

Företag som IBM, ett namn som alla i min generation känner till, har under mycket lång tid investerat miljarder i olika typer av forskning som kanske, eller inte alls, kommer att förändra våra liv. Denna typ av forskning är det också få företag som idag orkar bedriva och flera av de som gjort det, som Xerox, verkar föra en ganska stillsam tillvaro bortom dagens ungdomars horisont.

Utarmningen av medierna innebär också att man idag kanske saknar journalister som kan sätta händelser som IBMs film i ett perspektiv. Man rapporterar om möjligheten att flytta atomer, en 20 år gammal nyhet, som ett modernt mirakel på den yttersta framkanten. Men jag kan förstå att IBM också vill hitta på nya sätta att intressera ungdomar för denna typ av forskning när kursen i app-programmering blir övertecknad tre gånger medan den i teoretisk fysik står tom.

Annars kan jag, och jag inser att detta kanske mest är ett tecken på att jag börjar närma mig de 50, se en framtid där all viktig och relevant forskning avstannar till förmån för nya sätt att skvallra, skryta om fina restaurangbesök och handla sig sönder och samman utan att lämna soffan. Men som sagt, varje generation har väl yttrat sin oro för hur "dagens ungdomar" ska klara sig...

/r