Feruza ser en framtid i Lidköping ¶

En kall februariförmiddag möter vi upp 18-åriga Feruza på biblioteket i Lidköping. Hon har sportlov och har därför tid att sitta ned i caféet, dricka en kopp kaffe och prata med oss om sin historia och livet i Sverige.

Feruza flydde från Eritrea för 1,5 år sedan, kvar i landet finns hennes mamma, pappa och tre syskon. Två äldre syskon hade redan flytt till Israel och en bror lyckades fly till Sverige ganska nyligen. Feruzas egen resa började med att hon med skydd av natten tog sig till fots mot Sudan. Från Sudan tog hon sig med bil till Libyen och därefter färja till Italien.

- Jag var förstås rädd under resan, särskilt när jag i Sudan tittade på internet och såg att 400 personer dött på en av båtarna. Mamma ringde och bad mig att inte gå på båten. Hon var också rädd för min skull, berättar Feruza.

Sökte ett land med demokrati

Tillsammans med 250 andra så kom hon ändå säkert i hamn i Italien. Där tog hon tåg till Tyskland och vidare till Malmö. Tre dagar senare befann hon sig i Lidköping där hon initialt blev placerad på HVB-boendet Nova. Resan tog fyra månader.
Hon visste från början att det var till Europa hon var på väg, hon och de andra flyktingarna sökte efter ett land med fungerande demokrati och inte med militärstyre som i Eritrea. I Italien träffade de en man som berättade för dem att Sverige var ett land med mycket god demokrati och därför bestämde de sig för att, om möjligt, ta sig hit. Hemma i Eritrea hade hon inte hört talas om Sverige eller haft funderingar på att fly just hit.

- Jag är glad att jag hamnade just här, jag har min framtid här, säger hon.

Vill bli förskolelärare

Feruza tycker att allt har fungerat bra sedan hon kom till Sverige. Hon har flera vänner, de flesta från Eritrea men tycker att det är svårt att lära känna svenska ungdomar. På De la Gardiegymnasiet där hon går i skolan så träffar hon mest klasskamraterna, de kommer från Afghanistan, Eritrea, Mali, Syrien och Sudan.
Hennes förhoppning för framtiden är att studera till förskolelärare och få arbeta med barn. Hon drömmer också om att bo där hon kan ha katt och hund, precis som hemma i Eritrea.
När vi frågar om hon har några tips för de ungdomar som kommer till Sverige idag, skrattar hon lite roat och säger:

- Ja, lära sig passa tider är noga!

Svenska låter jätteroligt

I Eritrea studerade de engelska i skolan men svenska hade hon naturligtvis aldrig tidigare hört.
Svenska låter jätteroligt att höra på när man inte kan det men det är inte så svårt att lära sig. Förutom på lektioner i skolan så går det bra att lära sig svenska genom att titta på svenska TV-program, tycker hon.
Hur är det då med kulturkrockar eller andra olikheter, har det varit svårt att vänja sig vid mat, klimat och andra vardagsbestyr i det svenska samhället?

- Jag lagar mest Eritreansk mat men jag gillar köttbullar och tacos också. Jag går fortfarande i kyrkan här i Sverige, precis som jag gjorde varje söndag i Eritrea.

Bara de bästa får studera

Förutom att hon tycker det är kallt och blött när det inte är sommar så tycker Feruza att allt fungerar bra i Sverige. Hon har blivit väl mottagen, fått hjälp med det hon behövt och trivs efter omständigheterna bra. I nuläget bor hon ensam i en lägenhet, en så kallad träningslägenhet, som ett sista steg innan hon står helt på egna ben. På sin fritid så tycker Feruza om att umgås med sina vänner, simma och att dansa.
Vi måste ju naturligtvis fråga henne vad det kommer sig att hon flydde, vad hade hänt henne om hon stannat kvar i Eritrea?

- Bara de allra duktigast med högst betyg i klassen får studera vidare. Alla andra hamnar med tvång i militären… jag var inte bäst i klassen, berättar Feruza.

Städade på äldreboende

Naturligtvis önskar Feruza att hela hennes familj kunnat komma hit till Sverige men det är i nuläget inte aktuellt. Hon är dock glad att hennes bror finns i landet. Feruza sommarjobbade redan förra sommaren i Sverige, hon städade på ett äldreboende. Därigenom fick hon pengar så att hon kunde betala sin brors biljett från Italien till Sverige. Han har hälsat på henne här i Lidköping och hon tycker naturligtvis att det är skönt att ha en del av familjen på plats. Sin mamma och pappa har Feruza regelbunden kontakt med via telefon någon gång per månad.
Inför den här sommaren hoppas hon få sommarjobb inom barnomsorgen istället. Hon vill arbeta hela sommaren för att tjäna tillräckligt för att få råd att ta körkort och för att få bra erfarenhet inför sitt yrkesval. Förhoppningen är att studera till förskolepedagog. En möjlighet som hon har här i Sverige men som inte skulle varit möjligt i hennes ursprungsland.