Framgångsrika kvinna, är du orolig för att någon ska avslöja dig??

Kvinnor som arbetar oerhört hårt och som är framgångrika i näringslivet, kan ibland drabbas av känslan av att de snart ska bli avslöjade. De kan ha en grundläggande känsla av att de är en bluff, en känsla som driver dem att ständigt förkovra sig och prestera ännu mer, ett beteende som ibland leder till utbrändhet. Ofta tar de här kvinnorna inte sin feminina sida i anspråk. De arbetar vanligtvis på en arbetsplats som genomsyras av maskulina normer. Känslan av att vara en bluff kan komma av att de faktiskt döljer en del av sina naturliga resurser, de som finns att hämta i det feminina förhållningssättet.

Nedanstående text är ett utdrag ur boken ”Nu har det skrivits en bok om manligt, kvinnligt, mänskligt”:

En kvinna i väst kan lätt hamna i en situation där hon blir maskuliniserad. Det feminina upplevs av många som fladdrigt, flamsigt, tramsigt och ostrukturerat. Flickor hämmas lätt i sin feminina utveckling, om de inte tillåts leva ut den under uppväxten. När den lilla flickan insett att hon och mamma inte hänger ihop behöver hon tid för att hitta sitt eget separata jag. Därefter kommer en period där en liten flicka gärna testar sin omogna feminina sida, framförallt i sitt samspel med fadern.

När min äldsta dotter föddes hade jag ännu inte fördjupat min kunskap om feminint och maskulint. Jag hade säkerligen även ett behov av att vara ”duktig förälder”. Det gjorde att jag kanske satte väl snäva gränser t.ex. för hur min lilla dotter fick gå klädd. Hon hade en del rosa klänningar med volanger som hennes farmor sytt, de var söta och jag tyckte det var ok. Men om hon hade fått bestämma så hade hon även haft glitter i håret, så många halsband och armband hon kunde få tag i, läppstift, lila eller rosa ögonskugga, och helst guld, eller silverfärgade skor av den sort som hon kallade klackskor. Jag lät henne hållas hemma, men när vi skulle gå ut, skalade jag av henne några lager tingeltangel. Som tur är har hon en pappa som intuitivt visste vad som gällde. Han överöste henne med komplimanger och applåderade hennes utstyrsel, vid de tillfällen han såg henne.

Min yngsta dotter är 10 år yngre än sin storasyster. Samma pappa applåderade även henne, men betydligt oftare och mer, eftersom han var hemma mer när hon växte upp. Dessutom hade jag som mamma en betydligt mer krass syn på hur barn skulle klä sig. Vid tredje barnet hade jag lärt mig att välja mina strider, och jag hade dessutom kunskap om att det var viktigt för flickans kvinnlighet att få leva ut den. Min yngsta dotter klädde på sig själv. En morgon när hon ville vara riktigt fin blev det storebrors urvuxna fotbollsskor, rosa och rödrandiga strumpbyxor, en för stor lila balettdräkt med volang som hon lagt beslag på bland sin storasysters urväxta kläder, strassbroscher, mängder av halsband, glittrigt diadem i guld samt luciatågsglitter runt lilla magen. Ett par yngre förstagångsmammor på dagis höjde på ögonbrynen när vi anlände. Jag ryckte på axlarna och konstaterade att med tredje barnet så väljer man sina strider. Om det inte är någon risk för att barnet fryser eller svettas ihjäl, varför inte tillåta sig en trevlig och harmonisk morgon med nöjd dotter framför gråt, tandagnisslan och ett utdraget krig om kläder?

Jag har en bekant vars son var inne i en glitterperiod. Även små pojkar behöver få utmana det feminina ibland. Mamman, som är psykiater och stockholmska, kom ned till stranden i Halland med sin lille son samma dag som de anlände från storstaden. Han hade sedan sommaren innan inte haft lust att klippa sig, så han hade långt böljande hår. Han var stolt över sina rosa, eller om de möjligen var lilamålade, naglar och han var klädd i sin storasysters avlagda baddräkt med massor av volanger på rumpan.

Några av åskådarna viskade skakande på huvudet, och jag hörde kommentarer om hurvida han skulle komma att bli bög eller inte. Psykiaterkvinnan lade bara dövörat till. Dröm om belackarnas miner, när pojken senare växte upp till en tonåring som verkar helt trygg i sin roll som kille. Vi har alltså både maskulint och feminint i oss och ska genomleva olika utvecklingsfaser.

För att återgå till min lilla prinsesstårta till dotter. Hon fick leva sin rosa- och glitterperiod fullt ut. Den gick faktiskt över fortare än jag väntat mig. Jag är osäker, men flickans morfar kanske hade ett finger med i spelet. Jag vet att han ställde en fråga till henne en gång. Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men det var någonting om hur länge hon skulle klä sig i stjärtfärgat (han menade rosa). Efter det bytte hon raskt färgskala.

Om flickor blir för begränsade när de är fnittriga, flamsiga, glittriga och rosa, finns det en risk för att det som är deras omogna feminina sida permanentas och döljs, istället för att den utvecklas. Om flickor hela tiden belönas och uppmuntras i sitt logiska tänkande medan fantasilekar och flickdrömmar ifrågasätts, finns det en risk för att de själva beslutar sig för att det feminina inte är lika önskvärt och bra som det maskulina. Sådana programmeringar ger oss manhaftiga fruntimmer i herrkostymliknande kläder, som slår sig in i skolor och på arbetsplatser med maskulina verktyg.

De här kvinnorna blir vanligtvis framgångsrika och är oftast oerhört värdefulla på arbetsmarknaden, eftersom de arbetar så hårt. De kämpar för att vara duktiga. Deras uppväxt har antagligen präglats av att de blivit uppmuntrade och fått beröm och bekräftelse när de presterat, men de har förmodligen alltför sällan blivit applåderade bara för att de är. De här kvinnorna kan t.o.m. ha utvecklat sin maskulina sida så väl, att de blir ett hot för männen. Oftast har de mer feminint i sig än vad de har maskulint, men den feminina sidan är outforskad och outvecklad. Risken är stor att de går in i en relation med en man som har en outvecklad maskulinitet. De här paren kan bilda fantastiska projektgrupper. De kommunicerar effektivt om allt som behöver utföras och det presteras på högvarv. Någonting som kan komplicera det hela ytterligare är platsen i syskonskaran, men den sidan av relationen kommer vi inte att gå djupare in på i den här boken. En högpresterande maskuliniserad storasyster tillsammans med en femininiserad lillebror utgör ett team som kan fungera väldigt väl på det flesta plan.

I konstellationer med outvecklad femininitet respektive outvecklad maskulinitet är risken överhängande att den sexuella samvaron ebbar ut ganska snart efter det att önskat antal barn är producerade. Parterna i paret kan vara de bästa av vänner och fungera som om de vore kollegor på en arbetsplats, men passionen och den sexuella laddningen är nedvriden på lägsta sparlåga, om den ens är vid liv. Vi har haft flera par av den här typen i terapi hos oss på Lindormsnäs. Om det finns någon glöd kvar under askan, går det att blåsa liv i en sådan här relation, förutsatt att båda vill, och att vi tillför kunskap om vad som gått snett och att det finns en gemensam vision.

Texten ovan är hämtad ur Gaya Pienitzkas och Lennart Lindéns bok ”Nu har det skrivits en bok om kvinnligt, manligt, mänskligt” som finns att köpa till exempel via nätbokhandlarna www.adlibris.com  och www.bokus.com . Gaya är författare, föreläsare och en av huvudlärarna på Lifecap ABs coach- och terapeututbildningar, www.lifecap.se .

Lifecap AB